Skulle Sveriges riksdag kunna välja en talman som backade upp Hitlers koncentrationsläger? Svaret är ett entydigt ja. Sveriges riksdag har valt Birgitta Dahl till talman. Och hennes politiska historia är precis den som beskrivs i första meningen. Den enda skillnaden är att hon är född så sent (1937) att hon aldrig hann få chansen att bli Hitler-beundrare. Men socialist blev hon, liksom Hitler. Trots ett folkpartistiskt och religiöst barndomshem.
Och eftersom Hitler var död när Birgitta Dahl startade sin politiska karriär skaffade hon sig andra idoler. I Hitlers klass. Pol Pot såg till att två miljoner av Kambodjas sju miljoner invånare mördades. Det var värre än Hitler, som bara klarade av att mörda 7-8 miljoner av Tysklands 70 miljoner invånare. Birgitta Dahl var en av Pol Pots mest devota beundrare.
Birgitta Dahl var ordförande i Svenska Kommittén för Vietnam, som 1975 tog de kommunistiska mördarnas parti. I Vietnam. Och i Kambodja. När uppgifterna om morden i Kambodja spreds i världen vägrade Birgitta Dahl att tro på dem. “Alla vet ju att mycket av det som skrivits om Kambodja varit lögn och spekulationer” (Vietnam Nu nr 2 1977). Hon fortsatte: “Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh… Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det måste krävas stora offer av befolkningen”. Under de fyra åren närmast efter kommunisternas massaker på Kambodjas befolkning stödde Svenska kommittén för Vietnam, med Birgitta Dahl som ordförande, den kambodjanska regimen. Det kanske förtjänar att noteras att Birgitta Dahls efterträdare som ordförande för Svenska Kommittén för Vietnam var Anita Gradin, nu EU-kommissionär i Bryssel och en annan skamfläck i svenskt politiskt liv. Attityden i Svenska Kommittén för Vietnam ändrades sedan den kommunistiska regimen i Vietnam ockuperat Kambodja, och Radio Hanoi börjat högläsning ur John Barrons och Anthony Pauls bok om Kambodja (Terrorns Kambodja, på svenska utgiven av Contra Förlag). Inte för att de svenska stövelslickarna tog avstånd från Pol Pot, men den underdåniga attityden blev mindre underdånig.
Citaten från Birgitta Dahl är hämtade från Bertil Häggmans bok “Medlöparna”, som utgavs på Contra Förlag 1991. Tre år senare upprepades kritiken mot Birgitta Dahl av Per Ahlmark i hans bok “Vänstern och tyranniet”, en stor del av Ahlmarks material hämtades ur Bertil Häggmans bok. Ändå valdes Birgitta Dahl till talman i Sveriges riksdag samma år.
Birgitta Dahl har ändå, fram till lördagen den 23 augusti 1997, vägrat att göra upp med sitt förflutna som rövslickande diktaturanhängare, stövelslickare och försvarare av detta sekels värsta folkmord. Sedan kritiken mot henne skärpts, bland annat i Per Ahlmarks nya bok, “Det öppna såret”, har hon äntligen funnit sig föranleden att ta avstånd från sina förflutna åsikter. Men fortfarande med urskuldande argumentation som att hon hade svårt att tro på det som helt riktigt påstods om Pol Pot och de röda khmererna. De argumenten har aldrig accepterats när gamla nationalsocialister förklarat varför de var nationalsocialister till krigets slut. När den svenske “Führern” Lindholm några år efter Andra världskriget kom till insikt om att Hitlers gaskamrar verkligen existerat och övergav nationalsocialismen för den nationella socialismen i Sveriges Kommunistiska Parti (sedan Vänsterpartiet) var det ingen som gav honom absolution eller gav honom framträdande politiska poster.
Att ha stött en massmördare som Pol Pot är något som aldrig kan förlåtas. Och det är en skam för Sverige att landets talman heter Birgitta Dahl.