Jag skulle vilja ha alla fakta om Gulag.
Emma (26 november 1999)
eminche[snabel-a]hotmail.com
Gulag är en förkortning för ryska “Glavnoje Upravlenije Ispravitelno-trudovitj Lagerej” – Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger. Systemet med arbetsläger upprättades redan av Lenin, men det var först Stalin som organiserade lägren inom Gulag. Gulag som organisation upplöstes efter Stalins död 1956, men lägren fanns kvar. Och i folkmun kallades hela tvångsarbetssystemet för Gulag ända fram till kommunismens fall 1991.
Gulag var ett vittomfattande system som svarade för en betydande del av den tunga produktionen inom Sovjetunionen. Skogs- och gruvdrift låg ofta inom Gulag, liksom en rad industrigrenar. Särskilt beryktade är kolgruvorna i Vorkuta-området norr om polcirkeln och guldfälten omkring floden Kolyma i norra Sibirien. I bägge områdena omkom flertalet av fångarna på grund av umbäranden och näringsbrist. I vissa av lägren var den uppenbara avsikten att fångarna aldrig skulle komma levande därifrån.
Gulagsystemet har framförallt skildrats i Alexander Solzjenitsyns monumentala verk Gulag-arkipelagen, som utkom på svenska i sju delar med början 1973. Solzjenitsyn gör en översikt över systemet. Det gör också Robert Conquest i sin bok “Den stora terrorn”. Men många andra enskilda vittnesmål från Gulag finns i litteraturen. I Contras boksortiment finns boken “Vittnen från Gulag” som innehåller vittnesmål från den så kallade Sacharov-tribunalen i Köpenhamn. Vidare har Mogens Carlsson, en dansk som hamnade i Gulag, skrivit boken “Jag var fånge i Sovjet” och letten Valentins Silamikelis har skrivit om sin tid i Vorkuta i boken Baltutlämningen. Silamikelis överlevde genom att han var arkitekt och fick uppdraget att rita lägerbarackerna. Hans mindre lyckligt lottade lägerkamrater gick i stor utsträckning under i kolgruvorna i Vorkuta.