I en dom i veckan dömdes Börje Ramsbro till 20 dagsböter a 250 kronor, 300 kronor i avgift till brottsofferfonden och att betala 5.000 kronor av försvarsadvokatens kostnader, summa 17.800 kronor. Dessutom hade försvarsadvokaten lagt ner ett ordentligt jobb på saken, vilket domaren misstyckte till och skrev ner hans räkning från 65 till 35 timmar.
Ändå var det ett principiellt mycket viktigt mål som visar, om domen står sig i högre instans, att vi lever i ett i stort sett rättslöst land där den som inte tillhör den politiska eller ekonomiska eliten eller inför domstol kan betitla sig med privilegietiteln journalist ska hålla käften.
Börje Ramsbro var tidigare ägare till och VD i företaget System 3R. Det var ett medelstort företag med något hundratal anställda. Under bankkrisen sa Nordbanken upp lånen till System 3R och Börje Ramsbro, han förlorade sitt företag, som dock överlevde och idag drivs av andra ägare. Börje Ramsbro menade att han och andra företagare drabbats av Nordbankens ekonomiska obestånd, inte det egna företagets. För att samla information och bilda opinion bildades Stiftelsen Mot Nordbanken (SMN) som öppnade en hemsida på Internet. Den informationskanal som står till buds för den som inte är välbeställd.
På hemsidan presenterades ett antal “fall” från bankkrisen med dokumentation. Naturligtvis förekom en hel del namn. Det var löpande texter, snarast debattinlägg. Ingen normal människa skulle kalla texterna för ett dataregister. Men i Sverige är allt möjligt när det gäller att utnyttja lagarna för att klämma åt den som har obekväma åsikter. Nye ägaren i System 3R, Håkan Nordquist, ansåg att hemsidan var ett dataregister och anmälde det hela till Datainspektionen. Datainspektionen ställde upp och ansåg att nämnandet av Håkan Nordquist var ett brott mot datalagen och anmälde Ramsbro till åtal. Märk väl att vare sig Nordquist eller Datainspektionen tagit upp vad som sades om Nordquist, bara att hans namn nämndes. Omdömena om Nordquist var förvisso inte positiva. Men hade han stämt Ramsbro för förtal hade han dels fått driva processen själv (nu skötte åklagaren Anne-Marie Bergström om det), dels hade Ramsbro kunnat framföra bevisning för att han hade rätt i sina påståenden och det hade kanske inte varit så skojigt för Nordquist.
Nu prövade domstolen alltså frågan om Ramsbro brutit mot datalagen. Datalagen förbjuder upprättande av personregister och hantering av personuppgifter utomlands (och med utomlands förstås här enbart länder utanför EU och EES) utan tillstånd av datainspektionen. Datalagen har för övrigt upphört att gälla, men den var ikraft när SMN upprättade sin hemsida.
I domen diskuteras ingående innehållet i uppgifterna om Nordquist och Nordbanken på nätet (flera sidor ägnas åt det), trots att denna fråga inte var aktuell, eftersom det var själva registreringen som sådan som var olaglig enligt åklagaren. Vidare diskuteras vad som är ett register och domstolen kommer fram till att den möjlighet att söka på hemsidan som fanns innebar att den var ett register. Vidare diskuterar man om hemsidan spridits till utlandet (nästan allt material var på svenska) och konstaterade att det kan finnas banker som är intresserade i Schweiz, Liechtenstein, Japan och USA. I klartext, bankdirektörer i Schweiz och USA sitter och kollar in SMNs hemsida och söker på namnet Nordquist och därmed begår Ramsbro ett brott.
Ramsbro gjorde flera invändningar av principiell natur:
- För det första att det inte rimligen kan vara fråga om ett dataregister (men eftersom det gick att söka var det ett dataregister ansåg domstolen).
- För det andra att det var fråga om debattinlägg och journalistisk verksamhet som lydde under Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och närmare bestämt artikel 10 – “Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag” (frågan avspisas av domstolen utan någon annan motivering att “naturligtvis har tingsrätten vid den bedömning som nu gjorts beaktat de regler om fri- och rättigheter som finns i våra grundlagar och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och och de grundläggande friheterna” – som framgår av citatet ur konventionen ovan finns det dock inget undantag för internet så ett visst resonemang kring frågan hade inte skadat.
- För det tredje att det i brottsbalken finns föreskrivet att inget straff skall utdömas om en lagregel vid domen har ändrats så att den skulle innebära straffrihet eller mildare straff. Så är fallet i Ramsbros fall, eftersom datalagen har upphört att gälla och ersatts av Personuppgiftslagen från den 24 oktober 1998. I Personuppgiftslagen finns inget krav på tillstånd för dataregister (men däremot en hel del andra dumheter). Under en övergångstid på tre år gäller emellertid den gamla och den nya lagen parallellt för “register” som upprättats innan den nya lagens ikraftträdande. Utan att på något sätt göra saken begriplig för läsaren anser domstolen att straffrihetsbestämmelsen inte kan tillämpas eftersom materialet gjordes tillgängligt före den 24 oktober 1998.
Domen ska överklagas.
Det här meddelandet läggs ut på Internet och är sökbart på Contras hemsida, som lades upp före den 24 oktober 1998. Det finns tiotusentals hemsidor som fungerar på liknande sätt. Men det är hittills bara Börje Ramsbro som blivit åtalad och fälld för tilltaget att använda moderna kommunikationsmedel.
På skampålen för att detta skett sätter vi upp anmälaren Håkan Nordquist, åklagaren Anne-Marie Bergström och rättens ordförande Bo Blomquist.