Vård och skola är verksamheter med typiska smådriftsfördelar. Det handlar inte om att göra tusentals identiska bilar utan om att lösa individuella problem i möten på tu man hand eller mellan en lärare och högst 30 elever.
Visserligen försöker landstinget i Stockholm skapa en jättekoloss genom sammanslagning av Karolinska i Solna och Huddinge sjukhus. Men resultatet har inte blivit lysande. Enkelt uttryckt innebar det att det visserligen bara blev en sjukhusdirektörslön (men den blev större, eftersom det handlade om chefande för ett större sjukhus), men istället tillkom två befattningar som platschefer. Stockholmsregionens effektivaste sjukhus är sedan länge det av den privata vårdkoncernen Capio drivna Sankt Göran.
Landstinget betalar vården vid alla tre sjukhusen, men får märkbart mer för de pengar som läggs på Sankt Göran.
Om en privat skola (som får lika mycket betalt per elev som de kommunala skolorna) kan göra vinst på verksamheten är det en effektivitetsvinst för samhället. Vinsten är ett kvitto på att skolan lyckats med bättre användning av resurserna än de kommunala skolorna. Med tiden tvingar det fram en effektivisering också i de kommunala skolorna och lägre kostnader för alla. Utan sämre resultat på utbildningen. Eftersom det måste ligga i systemet att kvaliteten kontrolleras av den som betalar. De kommunala skolorna har oftast sämre resultat än de privata. Och de privata skolornas främsta konkurrensmedel är bra utbildningsresultat.
Samma gäller vårdcentraler. Många vårdcentraler har privatiserats och övertagits av personalen. Utan landstingets stora och kostsamma överrock har de flesta kunnat göra bra vinster. Vilket i längden leder till lägre kostnader.
Att inte använda sig av vinster i välfärdsföretag som styrmedel är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Tröga kommunala eller landstingsstyrda organisationer kan fortsätta att vara slappa och slösaktiga, så länge det inte finns jämförelser som visar att det går att driva verksamheten bättre. Och de alternativen får vi bara om det är möjligt att tjäna pengar tillräckligt för att det ska vara meningsfullt att investera. Ett av de få stora företagen inom vården, Humana, menar att de bedriver äldreomsorg 10-20 procent billigare än kommunerna, med samma eller bättre kvalitet.
Ilmar Reepalu, ökänd vänstersosse från Malmö, har gjort en utredning som ska syfta till att begränsa vinstutdelning i skolor och sjukvårdsföretag. Han har använt en företagsekonom vid namn Joachim Landström för att ta fram uppgifter om hur lönsamheten är i branschen. Den rapporten blev mer fel än rätt. Av 100 jämförda företag bedrev 78 verksamhet helt utan offentlig finansiering. Och många var riktigt små företag med ett par anställda där kapitalbasen kan vara mycket liten och det är kommunicerande kärl mellan utdelning och löner. Utdelningen, som beskattas lägre än löner, tenderar att överdrivas av rent skattetekniska skäl. Andra jämförelseföretag hade bedrivit kortvarig läkarvård vid stora internationella idrottstävlingar och kan naturligtvis inte jämföras med vårdföretag för allmänheten.
Kommunister anser att det är fel att skattebetalarna ska stå för vinster i privata företag. Tvärtom är det ett slöseri med skattebetalarnas pengar att inte använda det mått på effektivitet och samhällsnytta som vinster är.
För övrigt är det nog så att regeringen både räknar med och hoppas på att förslaget ska bli nedröstat av Riksdagen. Det är ett rent beställningsarbete från Vänsterpartiet. Och regeringen är säkert medveten om vilken skada det skulle göra.