Sverige har haft en lång period med gynnsam ekonomisk utveckling. Räknat kvartalsvis har BNP ökat vartenda kvartal sedan tredje kvartalet 2013. När prognosmakarna har förutspått en konjunktursänkning och börsen och/eller bostadspriserna har vacklat har det hela tiden visat sig vara fel. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen har fortsatt och en eventuell nedgång i börskurser eller bostadspriser har varit högst tillfällig.
I vårbudgeten justerade dock finansminister Magdalena Andersson ner årets BNP-tillväxt från 2,1 till 1,6 procent. En ganska rejäl nedjustering på bara fem månader. Det motsvarar en BNP-ökning på 0,6 procent per invånare, eftersom befolkningen uppskattas öka med 1 procent.
Flertalet andra spåmän säger också att det är dags att justera ner tillväxtsiffrorna. Alla utom Riksbankschefen Stefan Ingves som inte ser några tecken till avmattning, Men han måste försvara att Riksbanken håller minusränta i en högkonjunktur. Något som är svårt att försvara.
En del klassiska verkstadsföretag (Volvo Lastvagnar, SKF, Sandvik med flera) visar upp strålande kvartalsresultat, men varnar samtidigt för att orderingången inte är den bästa.
Byggmarknaden blåstes under med tal om den stora (och växande) bostadsbristen. Men när byggena kom igång visade det sig att få hade råd att hyra eller köpa de nya lägenheterna. Det har blivit tvärstopp på byggmarknaden och byggmarknaden har länge varit den del av ekonomin som svängt snabbast upp i högkonjunktur och snabbast ner i lågkonjunktur.
Den stora floden av asylsökande 2015 ledde till goda tider för ”flyktingindustrin”, som har sysselsatt många personer med låg utbildning. Kommunerna har satsat stort med hjälp av statliga bidrag, bidrag som utgår under två år och som huvudsakligen började utgå under 2016 (men även 2017) när flertalet flyktingar placerades i kommuner. Men nu har de två åren gått och kommunerna får inte längre stora pengapåsar från staten. Både de kommunalt anställda och de som tjänat grova pengar i den privata flyktingindustrin (vandrarhem, cateringföretag med flera) har plötsligt fått stopp i pengaflödet och antalet anställda minskar snabbt.
Mijöpolitiken har blivit alltmer hejdlös och kostar bland annat mycket i form av minskad skogsavverkning. Vi kan se minskad produktion framöver för att rädda konstiga svampar och fiskar, som människor aldrig hört talas om än mindre sett.
Och snart ska två kärnkraftverk i Ringhals läggas ned. Kärnkraften kommer att ersättas med kolkraft från Tyskland, Danmark och Polen. Priset på kolkraft har redan gått upp kraftigt på grund av Tysklands energipolitik (Energiewende).
Näthandeln vänder upp och ner på mycket av handeln i Sverige. Klädhandeln skakar och allt större del av arbetet sker idag genom att tyskar med minimilöner packar kläder i Tyskland istället för att svenska butiksanställda visar upp kläderna i butik. Det har redan gått så långt att klädkedjan JC gått i konkurs, andra klädkedjor stänger butiker på löpande band och köpcentra visar upp alltfler outhyrda butiker. Köpcentra var fram till för bara ett par år sedan en mycket expansiv bransch som drog till sig en stor del av byggmarknadens kapacitet. Så inte längre.
Mycket pekar åt alldeles fel håll och tyvärr finns det inte mycket som talar för att Stefan Ingves har rätt. Vi måste förbereda oss på bistrare tider, vilket kommer att kosta på. De senaste åren har även de som i normalfallet är svåranställda kunnat hitta jobb. De närmsta åren lär de få lita till försörjning från skattebetalarna.
Foto: Nils Holm