När Sverige 2001 införde möjligheten att bevilja dubbla medborgarskap öppnade vi också upp för en rad problem som var obefintliga förut. Rent teoretiskt skulle ju en svensk medborgare som kallas in till en snart återinförd värnpliktstjänstgöring kunna tvångsvis inkallas till armén i fiendelandet också och där begå straffbart landsförräderi om han eller hon kämpade på den svenska sidan. Nu har just detta lyckligtvis aldrig inträffat, men det är illa nog att möjligheten finns.
Kraven för svenskt medborgarskap har blivit allt svagare och det krävs nu i stort sett bara att man vistats fem år i landet utan att ha begått något allvarligare brott och att man skickar in en blankett till Migrationsverket. Man behöver alltså inte ens kunna svenska för att bli svensk medborgare. Man behöver inte känna till något om landet man bor i och man får rösträtt i riksdagsval utan att kunna tillgodogöra sig information om vad de olika partierna står för. Signifikativt nog har Socialdemokraterna en förkrossande majoritet i de flesta områdena med stor andel med utländsk bakgrund. De stackarna vet inte ens vad de röstar på! Många S-röstande utan förankring i det svenska samhället skulle säkert bli förfasade om de visste att de röstade för homoäktenskap, feminism, abort och sekularism.
I många andra länder har man krav på basala språkkunskaper och också ett enkelt samhällskunskapsprov. Språkkunskaperna kan testas genom att ansökan om medborgarskap ska framföras muntligt till en livs levande tjänsteman. Tjänstemannen ska förstå vad den sökande vill och den sökande ska förstå hur processen går vidare när tjänstemannen förklarar det. I Sverige behöver den sökande inte ens visa sig och barnbarnet kan ha fyllt i blanketten åt farmor som bara kan kommunicera på turkiska. Det behöver ju då inte ens vara farmor som skriver under, även om det förutsätts att någon bevittnar namnteckningen.
Medborgarskap är en seriös fråga och det borde kräva ett seriöst beslut innan medborgarskap beviljas. Ett riktigt seriöst beslut kan man bara förvänta sig om den sökande säger nej till sitt dittillsvarande medborgarskap. Det skulle då också bli lättare för svenska myndigheter att ge konsulärt bistånd till den som råkar ut för det andra landets myndigheter. Den som idag besöker sitt gamla hemland med dubbelt medborgarskap kan fängslas för brott, till exempel politisk oppositionsverksamhet, utan att svenska utlandsmyndigheter vet om de har någon möjlighet att ingripa. Genom att tvinga fram ett val av det ena eller det andra skulle utlandsmyndigheterna veta vad som gäller.
Ytterligare ett argument mot dubbla medborgarskap har den nye amerikanske presidenten Donald Trump försett oss med. Genom att utfärda inreseförbud för medborgare i vissa länder. Utan att klart förklara vad som gäller den som har dubbelt medborgarskap. Med en enkel medborgarskapsprincip skulle det aldrig behöva råda någon diskussion.
En svensk medborgare som aldrig bott i Sverige och inte har någon närmare knytning hit förlorar för övrigt sitt medborgarskap när vederbörande fyller 22 år. Även om det går att ansöka om att få behålla det om man kan bevisa att man har goda skäl att behålla det svenska medborgarskapet. Om bara ett medborgarskap tilläts skulle det i normalfallet inte behövas några sådana undantag, eftersom det i de här fallen oftast handlar om barn med föräldrar med olika medborgarskap och barnet ifråga är uppvuxen i det andra landet och då självklart borde ha endast det landets medborgarskap.