1986 fick Bofors den dittills största svenska exportordern. Större än Ericssons största telefonkontrakt, större än Saabs största flygplanskontrakt och större än Kockums ubåtskontrakt med Australien. Det var 410 fälthaubitsar till den indiska armén för en sammanlagd kostnad av 8,4 miljarder kronor. Tusentals arbetstillfällen säkrades i Karlskoga under många år.

Tyvärr solkades affären av en mutskandal där Bofors betalade hundratals miljoner kronor till mellanhänder (en del har hävdat att en del av mutorna letade sig tillbaka till det socialdemokratiska partiet i Sverige). Bofors blev svartlistat i Indien. Ja Bofors-affären bidrog verksamt till att Kongresspartiet förlorade det kommande valet.

Men de kontrakterade leveranserna genomfördes. Bofors levererade kanonerna som togs in i den indiska arméns organisation. Indiska artilleriofficerare har varit utomordentligt nöjda med kanonerna och i den senaste väpnade konflikten i Kashmir anses kanonerna ha spelat en avgörande för Indien positiv roll.

Bofors kontrakt med Indien möjliggjordes genom starkt politiskt stöd från Sverige. En centralt placerad person i Bofors sa något år efter affären till författaren av dessa rader att Olof Palmes personliga betydelse för att ta hem kontraktet inte kunde underskattas. Hans personliga engagemang och hans personliga kontakter var avgörande. De svenska besöken i Indien var många innan affären (Olof Palme mördades en månad innan affärens formella undertecknande).

Sedan 1986 har ekonomin utvecklats med stormsteg i Indien, tillväxten har legat över 6 procent per år. Landets ekonomiska utvecklingen hålls inte längre tillbaka av den socialistiska tvångströja som satt på när Palmes meningsfränder styrde. De friare ramarna för ekonomin har satt resultat i Indiens utveckling. Idag räknas 250 miljoner människor tillhöra ”medelklassen”, vilket innebär att de har en levnadsstandard som motsvarar åtminstone vad som är normalt i länderna i östra Europa. Den ekonomiska tillväxten är rasande snabb. Marknaden är stor och snabbt växande.
Sveriges kontakter med Indien har dock stått på sparlåga. Det var därför mycket glädjande att statsminister Göran Persson för någon vecka sedan gjorde ett officiellt besök i Indien. Som är brukligt vid sådana här resor stod näringslivsfrågor på programmet och flera företag passade på att fördjupa sina kontakter med Indien.

Men Bofors var inte med och Göran Persson säger själv att han inte talade sig varm för det svenska företaget som potentiell leverantör av de ytterligare 400 fälthaubitsar som indiska armén nu planerar att köpa. Kostnaden är mångdubbel (cirka 3-4 gånger) den som var aktuell 1986.

Den svenska försvarsindustrin är bara en skugga av sitt forna jag. I Karlskoga har arbetsstyrkan minskat med uppskattningsvis 3000 personer. Bofors finns inte i sin gamla form. Men anläggningar och teknisk kompetens finns kvar i de två företagen Saab Bofors Dynamics (som tagit över robotverksamheten) och det amerikanska företaget United Defense (som tagit över kanonverksamheten). Det finns hot om ytterligare nedskärningar eftersom svenska försvaret knappt alls lägger några vapenorder idag.

Här har Sverige en fantastisk chans att hjälpa ett av våra säkerhetsmässigt viktigaste företag att överleva en svår tid. Och Sveriges statsminister vill inte ens lägga ett ord för bolaget ifråga, när han träffar den tilltänkta kunden.

Sverige är fantastiskt.