Den här gången samlar vi några spridda informationer om valet:
En minoritetsregering är det normala i Sverige. Efter den krigstida samlingsregeringens upplösning 1945 har det varit majoritetsregering endast under följande perioder:
1951-1957 Socialdemokrater i koalition med Bondeförbundet
1968-1970 Socialdemokrater ensamma
1976-1978 Borgerlig koalition
1979-1982 Borgerlig koalition
2006-2010 Borgerlig koalition
Socialdemokraterna gjorde med 30,7 procent det sämsta valet sedan mars 1914 då de fick 30,1 procent. I september 1914 fick de 36,4 procent. Efter 1914 har socialdemokraterna kommit under 36 procent en enda gång – 2006 då siffran var 35,0 procent. Vid riksdagsvalet 1911 fick Socialdemokraterna 28,5 procent.
Alliansen ökade sin andel av väljarkåren från 48,2 till 49,3 procent. De rödgröna minskade från 46,1 till 43,6. Alliansens övervikt över de rödgröna ökade alltså från 2,1 till 5,7 procentenheter. Att detta inte räckte förklaras av att Sverigedemokraterna gick från representation för 0,0 procent till just 5,7 procent i Riksdagen.
Moderaterna var som bekant valets stora segrare. Men Moderaternas vinster gjordes enbart i vissa delar av landet, framförallt i de områden där Socialdemokraterna tidigare varit starka. I de mest progressiva kommunerna – “tillväxtens boningar” tappade Moderaterna rejält. Några exempel (siffror från Riksdagsvalet): Lidingö från 52,9 till 48,8, Täby från 53,8 till 50,8, Danderyd från 59,7 till 52,1, Stockholm från 35,1 till 34,3 (och störst förluster i de mest m-inriktade delarna av kommunen) (i de här kommunerna var Sverigedemokraterna mycket små med 2,7, 1,1, 1,7 respektive 2,9 procent , det var Centern och Kristdemokraterna, men även Folkpartiet och Miljöpartiet som tog röster, “Stureplanscentern” marscherar fram).
Alliansen fick 2.936.790 röster, de rödgröna och Sverigedemokraterna tillsammans 2.938.595 röster, en skillnad på 1805 röster eller 0,03 procent av de godkända rösterna till de rödgröna/SDs fördel.
Genom onsdagens räkning undvek Vänsterpartiet att bli Riksdagens minsta parti. Vänsterpartiet tog sig förbi Kristdemokraterna med en marginal på 357 röster. Men Sverigedemokraterna fick 5.557 röster fler än Vänsterpartiet.
Sverigdemokraterna fick 2,8 procentenheter fler röster jämfört med valet 2006. TVs valundersökning “Valu” lyckades bara få ihop 4,6 procent Sverigedemokrater, trots att slutresultatet blev 5,7 procent. Det är därför rimligt att justera upp Sverigedemokraternas inflödessiffror i Valu något, av de nya väljarna skulle då 0,85 procentenheter ha kommit från moderaterna och 0,65 procentenheter från Socialdemokraterna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet bjöd på 0,25 procentenheter tillsammans och drygt detta antal kom från de tre mindre Allianspartierna. Tidigare har huvuddelen av Sverigedemokraternas väljare rekryterats från (s), nytillskotten var mer jämnt fördelade.
Kommunisten Lars Ohly var mest rabiat av förlorarna och förklarade att när partiet (och de rödgröna) förlorat valet var det dags för utomparlamentariska metoder.
Sådana (om än mer fridsamma än vad vi kan vänta framöver) organiserades redan dagen efter valet då 7000 personer samlades på Sergels Torg för att protestera mot att folket röstat fel.
Ytterligare en dålig förlorare (vinnare?) var Maria Wetterstrand som å ena sidan förklarade att Sverigedemokraterna absolut inte skulle få något inflytande, samt därefter deklarerade att hon på inget sätt var beredd att medverka till att skapa en majoritet som var oberoende av Sverigedemokraterna.
Vad gäller Sverigedemokraterna kan slutligen noteras att partiets väljare inte bara i nästan samma utsträckning kommer från de två olika blocken utan också har sympatier med blocken i sakfrågorna som delar dem nästan på mitten. I Valu framgår att SD-väljarna föredrar de rödgröna när det gäller frågor som berör miljö och social välfärd. Medan de sympatiserar med Alliansen när det gäller ekonomi, sysselsättning, skola och skatter. Sverigedemokraterna var överrepresenterade inom följande väljargrupper: LO-medlemmar (20 procents överrepresentation), förstagångsväljare (20 procent), arbetslösa (61 procent), personer med sjuk- eller aktivitetsersättning (35 procent). I övriga grupper var man proportionellt representerade eller underrepresenterade. Med överrepresentation menar vi att Sverigedemokraterna fick en större andel av väljarna i den aktuella kategorin än vad de fick i valmanskåren i stort.
Not: En del siffror har justerats i förhållande till mejlutskicket av Veckans Contra den 22 september, sedan ytterligare röster tillkommit den 23 september