Under Fredrik Reinfeldts tid som partiledare var det en superliberal invandringspolitik (kom ihåg överenskommelsen med Miljöpartiet om invandringspolitiken), mycket tal (men lite verkstad) om klimathotet och tyst om det som alltid varit Moderaternas kärnfråga, sänkta skatter. I den sistnämnda frågan skedde det dock stora förändringar i det tysta och det skedde en rad betydelsefulla skattesänkningar, som Alliansregeringen inte slog sig för bröstet om. För första gången på decennier sjönk skattetrycket och Sverige hade inte längre världens högsta skatter. Istället för att skryta om skattesänknigar var Moderaternas slagord ”det nya arbetarpartiet”.
Efter Reinfeldt har Moderaternas invandringspolitik skärpts till och brottsbekämpning har plockats fram ur den gamla paradgarderoben. Det är däremot tyst om det ”nya arbetarpartiet” – de sossar som förväntades övergå till Moderaterna gick till Sverigedemokraterna istället. Men det talas gärna om de Gröna Moderaterna och i den officiella retoriken vill partiet slå ett slag för ”klimatpolitik”. Detta i likhet med flertalet andra partier. Är det lika innehållslöst som under Reinfeldts tid eller menar partiet allvar den här gången? Vad tycker väljarna? Vill de ha dieselpriser på nästan tjugo kronor litern? Vill de ha fördubblade elpriser? Vill de ha ett land fyllt av vindsnurror som inte alls snurrar när energin behövs som bäst?
Hur vore det att anpassa sig till väljarnas åsikter? Det finns en betydande nisch av väljare som inte köper den extrema miljö- och klimatpolitiska linje som förfäktas av public service och som genom utpressning från Miljöpartiet pressas ut som regeringens politik. Vem ska den som inte köper det paketet rösta på? Sverigedemokraterna säger någon, men då glömmer man bort att Sverigedemokraterna i mångt och mycket står för samma linje som sossarna när det gäller socialpolitik, social omsorg och skatter.
Det finns ett utrymme för något av de större partierna att muta in här. Hittills är det bara små chanslösa partier som ägnat sig åt det här väljarsegmentet, partier som Medborgerlig Samling och Klassiskt Liberala Partiet. Partier som av allt att döma är chanslösa när det gäller representation i de beslutande församlingarna.