Riksdagsordningen är “nästan en grundlag” heter det på Riksdagens hemsida. Fram till 1974 var Riksdagsordningen en grundlag, sedan blev den ett mellanting mellan en grundlag och en vanlig lag. Riksdagsordningen kan ändras genom två på varandra följande riksdagsbeslut med mellanliggande val eller genom ett beslut med kvalificerad majoritet. Den kvalificerade majoriteten som krävs är dels att tre fjärdedelar av de röstande röstar för en ändring, dels att minst hälften av Riksdagens ledamöter röstar för en ändring.
Riksdagsordningen är grundligt utredd och de lagkloka har kommit fram till avvägningar mellan olika intressen.
Nu finns det i flera partier i Riksdagen intresse för att ändra Riksdagsordningen för att den ska passa vissa partiers kortsiktiga intressen. Folket har valt fel Riksdag och nu ska dessa partier korrigera folkets misstag genom att till exempel förbjuda valda riksdagsledamöter att rösta på det förslag de tycker är bäst. Riksdagsordningen ska också utformas så att det blir lättare för en minoritet att driva igenom sin linje.
Det här är fel tänkt. Det är politikerna som har ansvar för att se till att det skapas en majoritet för den linje de vill driva. Det ska inte ske genom manipulationer som i praktiken innebär att vissa medborgare förnekas rätten att påverka besluten i Riksdagen.
Det gäller att slå vakt om vårt demokratiska styrelseskicks grundvalar. Vem kunde ana att representanter för partier som Socialdemokraterna och Moderaterna är beredda att tafsa på demokratins grunder, bara för att de inte kan komma överens inbördes. Är det dags för folket att säga ifrån eller ska Riksdagen i praktiken välja ett nytt folk – där vissa förnekas rösträtt fullt ut?
Svaret skulle kunna bli ett Grundlagsparti som lovar att rösta nej till otillbörliga ändringar i Riksdagsordningen, men som i övrigt garanterar att de inte deltar i några andra omröstningar. Ett parti som inte har något annat program och som bara är intresserad av representation i ett utskott, Konstitutionsutskottet.