Det kan se ut som om det är privat kapital som ligger bakom de stora ”gröna” industriinvesteringarna i norra Sverige. Om det vore så väl skulle kapitalister stå risken för förluster med egna pengar. Men så väl är det inte. Även om det formellt kan se ut som om det är privat kapital som ligger bakom investeringarna har investerarna lyckats flytta över risken till dig som skattebetalare genom omfattande kreditgarantier.
Vi ska då inte ta upp Hybrit, det ”gröna” stålverket i Luleå som till sin helhet finansieras av LKAB (helstatligt), Vattenfall (heltstaligt) och SSAB (halvstatligt).
Bara fyra mil norr om Luleå byggs det gigantiska stålverket H2 Green Steel. Detta stålverk förutsätter tillgång till 10 TWh elenergi årligen, lika mycket som idag görs av i hela Norrbotten. Därtill kommer 4-5 TWh för Hybrits anläggning i Luleå. LKAB har nyligen förklarat att de inte kommer att leverera järnmalm från gruvfälten i Norrbotten på grund av malmbanans begränsade kapacitet. Istället kommer H2 Green Steel att importera järnmalm via hamnen i Luleå. Riksgälden har ställt upp med kreditgarantier för 1,2 miljarder euro för H2 Green Steels finansiering. Annan finansiering kommer från EU och Europeiska investeringsbanken (EIB).,sammanlagt 6,5 miljarder euro.
För Northvolt i Skellefteå ställer Riksgälden upp med kreditgarantier för 1,5 miljarder dollar. Risken för förluster för Riksgälden är något som skattebetalarna helt står för. Northvolt, som ännu inte tjänat en krona på sina batterier, har nyligen också lyckats utverka kreditgarantier från de tyska skattebetalarna för 1 miljard euro, för att bygga ytterligare en fabrik i Tyskland (Northvolt Drei i Heide).
Ingen ska tro att de svenska satsningarna står utan konkurrens. Batterifabriker byggs i hela världen, framförallt med Kina som storägare. Och grönt stål kommer att produceras av företag som det spanska Hydnum, det norska Blastr, det indiska Arcelor Mittal, det amerikanska Boston Metal med flera.
Bild: H2 Green Steels planerade stålverk i Boden.