Sedan många år har försäkringsmäklarföretaget Försäkringsstrategi registrerat varumärket “Lotsen”. “Lotsen” är ett hjälpmedel för att välja rätt fonder till sin fondförsäkring. I december 2005 lanserade så den statliga Premiepensionsmyndigheten (PPM) en nätbaserad tjänst för att välja fonder med namnet “Lotsen”.
Försäkringsstrategi protesterade mot varumärkesintrång hos Patent- och Registreringsverket, men som sig bör får PPM yttra sig om Försäkringsstrategis klagomål. Till att börja med gör PPM invändningen att tjänsterna är olika, trots att de vid en kort beskrivning (som vi gjort ovan) kan beskrivas med exakt samma ord. Därutöver menar PPM, genom sin chefsjurist Håkan Nyholm, att myndigheten inte är näringsidkare och därför inte behöver bry sig om varumärkesskyddet. Även om detta formellt skulle vara rätt (vilket i högsta grad är tveksamt) är det ju dock etiskt och moraliskt under all kritik. Staten ska genom sina myndigheter bestjäla medborgarna på värden som de arbetat upp genom registrering och inarbetning!
Den formella invändningen att myndigheterna inte bedriver näringsverksamhet gjordes redan för åtskilliga år sedan när Länsbostadsnämnden plötsligt höjde en garanterad ränta med två procentenheter. Staten (genom länsbostadsnämnderna) hade under lågkonjunkturår försökt övertala fastighetsägare att renovera genom att erbjuda låga räntor som var garanterade. En av de fastighetsägare som följde statens önskemål om att satsa på byggarbeten i lågkonjunkturen var Bostadsrättsföreningen Fågelbärsträdet i Stockholm. När den skriftligt garanterade räntan plötsligt höjdes gjorde Fågelbärsträdet invändningar mot att Länsbostadsnämnden kallade sådant som inte var avsett att vara garanterat för garanterat. En av Fågelbärsträdets invändningar var att Länsbostadsnämnden brutit mot marknadsföringslagen. Men Länsbostadsnämnden lät meddela att man inte behövde följa marknadsföringslagen, eftersom nämnden inte bedrev näringsverksamhet (även om utlåningen ju skedde i konkurrens med till exempel banker och bostadsfinansieringsinstitut). Efter många turer i det juridiska systemet konstaterades att en garanterad ränta inte alls behövde vara garanterad – så länge staten garanterade. Hade en privat långivare garanterat en ränta hade det dock varit helt annorlunda.
Den som sett Annika Billströms framfart med politiska löften behöver väl inte tveka på att det som kallas moral och etik i näringslivet, helt saknas i den politiska världen. Det är beklämmande att myndigheterna inte ens försöker följa de krav som man genom lagar och granskningsmyndigheter ställer på privata aktörer.