Contra har tittat på valresultatet i ”utanförskapsområdena”. Polisen talar om drygt hundra utanförskapsområden och därtill ett antal områden i ”riskzonen”. Man har angett 23 områden som ”särskilt utsatta utanförskapsområden”. Vi har tittat på dessa värstingområden och sett vad valresultatet blev. Det går inte att avläsa exakt, eftersom valdistrikten inte helt sammanfaller med Polisens indelning, men vi har fördelat rösterna i 116 valdistrikt på de 23 områdena. Områdena ligger i de tre storstäderna samt i Borås (den enda mindre stad som har två utpekade områden), Landskrona, Linköping, Uppsala, Örebro och Växjö.
Socialdemokraterna har en förkrossande majoritet i flertalet av valdistrikten, med undantag för några distrikt som vi ska kommentera särskilt nedan. Det är uppenbart att Socialdemokraterna har förvandlats från arbetarpartiet till bidragstagarpartiet. S fick över 42 000 röster i de 23 områdena, vilket räcker till cirka två mandat och 49 procent av rösterna. Därtill kan läggas 13 procent som röstat på Vänsterpartiet. Härtill ska läggas alla röster som kom från ”normala” utanförskapsområden.
Värst av alla områden är Herrgården i Rosengård i Malmö där 89 procent röstade på S eller V. Rinkebysvängen Ö i nordvästra Stockholm låg inte långt efter med 88 procent, och Rinkebysvängen S hade 87 procent, liksom Örtagården V i Malmö. Även Nidarosgatan i Husby, Hjulsta V, Rinkebysvängen V, Rinkeby C, Rinkeby mellersta (alla Stockholm), Örtagården/Herrgården, Törnrosen/Örtagården (de två sistnämnda i Malmö) och Vivalla Ö (i Örebro) låg över 80 procent V+S-röster. Det är bara i Stockholms nordvästra förorter (Tensta, Hjulsta) som Vänsterpartiet står för en märkbar andel av de rösterna, men överallt är Socialdemokraterna mångdubbelt större än Vänsterpartiet.
I alla de här områdena har staten och kommunerna satsat pengar för att öka valdeltagandet. Det har lyckats, valdeltagandet i landet ökade med en dryg procentenhet, i utanförskapsområdena ökade valdeltagandet med 3–5 procentenheter. I många fall handlar det om personer med mycket grunda insikter i svensk politik och kanske helt obefintliga kunskaper i svenska språket. Kort innan valet upptäcktes ett vida spritt cirkulärbrev på arabiska om svensk politik. Brevet, som ursprungligen visade sig komma från Kuwait, hävdade bland annat att Moderater och Sverigedemokrater planerade tvångsomhändertaganden av muslimska barn. Den person som spridit brevet, Samer Saad Mohiadeen, stod på en S-lista i Sävsjö, men blev omgående struken som kandidat. Brevet har spridits över hela landet.
Även Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet har visat sig hysa muslimer med föga koppling till svenska värderingar. Toppkandidaten på Centerpartiets riksdagslista i Göteborg, Mikal Yüksel (ja formellt stod Annie Lööf först, men hon inväljs naturligtvis istället från sitt hemlän Jönköping), avslöjades för att ha kontakter med den turkiska fascistorganisationen Grå vargarna, och han ströks från kandidaturen, vilket han dock överklagat. Han fick 443 personröster, trots att han inte fanns med på de valsedlar som distribuerades på valdagen.
I Angered, ett av utanförskapsområdena i Göteborg, lyckades somaliska kandidaten Leila Ali Elmi, kryssa in sig i Riksdagen. Hon har drivit en valkampanj på somaliska och i de svenskspråkiga inlägg hon gjort finns enligt Rebecca Weidmo Uvell inga politiska ställningstaganden alls. Hon ska representera den somaliska gruppen i Sverige säger hon. I en stor valkrets (Göteborg) är det möjligt att ta sig fram i ett mindre parti med personkryss. Vi kan konstatera att Leila Ali Elmi fick 1467 personröster (6,04 procent av Miljöpartiets 24286 röster i Göteborgs kommun). Det krävs 5 procent för att bli inkryssad. I partier som M, S och SD var den som fick 1467 personkryss helt chanslös.
I Angered (Gårdsten, Hjällbo, Lövgärdet, Hammarkullen) gjorde Leila Ali Elmis kampanj dock susen för Miljöpartiet. Andelen V+S-röster låg betydligt högre än i andra utanförskapsområden och Miljöpartiet fick 18,9 procent av rösterna både i Hjällbo S och Hammarkullen Ö. Annars är ju Miljöpartiets fokusområde Södermalm i Stockholm och med någon enstaka procent av rösterna i utanförskapsområdena.
I de flesta utanförskapsområden är S helt dominerande. Men det finns utöver Angered ett noterbart undantag. Stockholms sydvästra förorter. I Södertälje tappade det rödgröna blocket majoriteten och även Botkyrka var de rödgrönas siffror anmärkningsvärt låga. Förklaringen heter Kristdemokraterna, som i många av utanförskapsområdena i Södertälje och Botkyrka fått mellan 20 och 30 procent av rösterna. Det handlar om kristna från Mellanöstern, syrianer, assyrier och armenier. Stefan Löfven sade vid ett besök i Södertälje den 1 maj i år att det inte var aktuellt att ”erkänna” det turkiska folkmordet på de tre folkgrupperna (och ytterligare några grupper) 1915. Turkiet brukar ju protestera så fort någon knystar om detta mord på mer än en miljon kristna. Det uttalandet anser Södertäljes kommunalråd Boel Godner vara förklaringen till att de rödgröna tappade majoriteten i Södertälje. De gjorde det för övrigt även i Botkyrka kommun, där befolkningssammansättningen är liknande den i Södertälje.
Noter:
Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från det definitiva valresultatet i riksdagsvalet. Det innebär att endast svenska medborgare haft rösträtt. De som kom i den stora invandringsvågen 2015 har inte haft rösträtt i något val, eftersom det även för kommunal- och landstingsval krävs tre års folkbokföring i Sverige. Och folkbokförd blir man först sedan uppehållstillstånd beviljats. Med senare ankommande anhöriginvandrare handlar det om hundratusentals nya personer som får rösta i valet 2022.
Bild: Uanförskapsområdet Lövgärdet i Göteborg