De många som deltog i söndagens manifestationer för kapitalismen (i Stockholm, Göteborg, Lund och Växjö samt 104 städer i ett trettiotal andra länder) kunde ta till sig av talarnas lovord för kapitalismen och beskrivning av hur den kapitalistiska tanken vunnit en total seger under de senaste åren.
Och visst, socialdemokrater och moderater står idag för en helt annan politik än de gjorde för tjugo eller trettio år sedan. Det som beskrevs som galen högerextremism när Contra framförde tankar som skolpeng, fritt val i sjukvården, avreglering och globalisering är idag i inte så liten utsträckning av socialdemokraterna genomförd politik. För att inte tala om Göran Perssons och Anna Lindhs helhjärtade stöd för USAs stöd till Afghanistan. Anna Lindh backade som SSU-ordförande under 1970-talet upp de kommunistiska mördarbandens erövring av södra Vietnam och protesterade mot USA fåfänga försök att hjälpa den spirande demokratin i södra Vietnam att stå emot den massiva militära offensiven från kommunisterna i norr.
På ytan kan det alltså se ganska bra ut. Men tyvärr finns det många tecken på att en till ytan ganska rimlig politik fått sig många törnar under senare tid.
Socialismens fula ansikte visar sig på punkt efter punkt, utan att det egentligen väcker någon debatt eller några protester mot att vi är på väg tillbaka mot forna tiders dumheter.
Några exempel:
- Digital-TV-utredningen, som vi skrev om i förra utgåvan av ”Veckans Contra”, innebär ett stort steg tillbaka mot statlig kontroll över innehållet i etermedierna
- Regeringen vill föreslå statlig vetorätt mot försäljning av kommunalägda hyreslägenheter, ett sätt att bevara socialistisk kontroll över lägenheterna och därmed behålla den permanenta bostadskris som skapats av offentliga regleringar
- Det statliga bolaget Sveaskog övertar, efter en finansiellt mycket tveksam budgivning, de skogstillgångar som privatiserades för bara några år sedan när Assi-Domän såldes ut till 400.000 svenska småsparare.
- Staten har inte gjort några ansträngningar att försöka göra sig av med den stora (18%) aktieposten i bankkoncernen Nordea, i motsats till norska staten som helt avvecklade aktieinnehavet i Kreditkassen (som ingår i Nordea) och finska staten, som hade ett betydande innehav i MeritaBank efter 1990-talets bankkris (Nordea består av svenska Nordbanken, finska MeritaBank, norska Kreditkassen och danska UniDanmark).
- Staten försöker stärka den kommunala sektorns konkurrenskraft på de områden där kommunal verksamhet utsätts för en allt hårdare press från effektivare privata småföretag, genom ett förslag om eftergift för arbetsgivaravgifter för nyanställd personal inom kommunal verksamhet, men inte motsvarande eftergift för personer som gör precis samma sak inom privata företag som arbetar på kommunalt uppdrag (de kommunala förvaltningarna får en trettioprocentig kostnadsfördel, vilket i de flesta fall bör räcka för att kompensera för ineffektiviteten som kännetecknar så många kommunala och statliga verksamheter).
Exemplen kan mångfaldigas. Vi måste vara på vår vakt och protestera för att vi inte åter ska hamna i den socialistiska återvändsgränd som vi nyligen så lyckosamt tagit oss ur.