Många är anhängare av att EU ska slå vakt om demokratin och att bara demokratiska länder ska ha plats i EU. Det låter bra, men samma personer som vill att EU ska slå vakt om demokratin vill ofta också fastställa vilka ”demokratiska” beslut som ska fattas. Men demokrati handlar inte om vilka beslut som fattas utan hur besluten fattas.
Två av de länder som utsätts för att inte slå vakt om demokratin har faktiskt bland de mest demokratiskt förankrade regeringarna inom hela EU. I Ungern fick det nuvarande regeringspartiet Fidesz 59 procent av parlamentsplatserna i det senaste parlamentsvalet 2018. I Polen fick Lag och rättvisa 51 procent 2019. I Sverige fick den nuvarande regeringskoalitionen 33 procent i valet 2018. I alla tre länderna var det fråga om omval av den sittande regeringen.
För alla sanna demokrater är det högst rimligt att landet får styras av dem som utan fusk fått ihop mer än 50 procent av parlamentets platser. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på vilka beslut som fattas. Men om de inte passar medborgarna i andra länder är det bara att inse att man som utlänning inte har med saken att göra. Vi skulle med rätta ha invändningar om andra länder hade synpunkter på vilka politiska beslut som fattas i Sverige, till exempel om irländarna skulle ha synpunkter på svensk abortlagstiftning (i en del fall har beslutsrätten enligt EU-fördraget överlåtits åt EU, men det är en annan fråga som vi inte ska fördjupa oss i denna vecka).
Det är framförallt inom två områden som ledande EU-länder har haft invändningar mot polsk och ungersk politik. Media och rättsväsendet. Anledningen till att samma länder inte kritiserar Sverige på samma punkter är svårgripbar.
I Polen har regeringen skaffat sig inflytande över ledningen för det statliga TV-bolaget. På samma sätt som den svenska regeringen har kontroll över Sveriges Television som kontrollerar två av de tre största TV-kanalerna i landet. Den tredje största kanalen TV4 ägs av Telia, där svenska staten är största aktieägare med 39,5 procent.
Vad gäller rättsväsendet försökte den polska regeringen bli av med gamla domare som utsetts av den tidigare kommunistregimen. Det skulle ske genom en sänkning av pensionsåldern från 70 till 65 år, vilket av många ansågs vara odemokratiskt. Polen backade så småningom på den punkten. De av diktaturen utsedda domarna fick sitta kvar. I Sverige utsågs domare av regeringen fram till och med 2008. Så sker formellt fortfarande, men regeringen får numer nöja sig med de förslag som kommer från Domarnämnden, en statlig myndighet under Justitiedepartementet. Metoden skulle knappast tolereras i något annat EU-land.
Foto: Domarnämndens kansli, Ankara, Wikimedia Commons