Det finns tre gigantiska företagsprojekt i norra Sverige. Northvolt i Skellefteå, Hybrit i Luleå och H2 Green Steel i Boden. Northvolt finansieras av företag som Volkswagen och Scania. Naturligtvis har företaget lyckats få med staten och skattebetalarna på ett hörn, men den största risken tas av privata företag.
Värre är det med Hybrit och H2 Green Steel. Trots att de kommersiella riskerna är mycket större står skattebetalarna för en mycket större del av kostnaderna genom generösa satsningar med statliga bidrag. Bakom Hybrit står dessutom två helstatliga och ett halvstatligt företag (LKAB, Vattenfall och SSAB). Det är alltså skattebetalarna som tar risken. Och risken är stor, inte minst kommersiellt. Man ska tillverka stål i samma kvaliteter som SSAB tillverkar idag, men till en högre kostnad. Låter knappast som en säker väg till vinst utan snarare som en säker väg till något annat.
Låt gärna privata kapitalägare satsa sina egna pengar på djärva projekt. I bästa fall kan det bli ett Ikea. Men varför ska skattebetalarna satsa på högriskprojekt. Inte minst tidigare projekt från SSABs föregångare NJA (Stålverk 80) eller Vattenfalls eget gigantiska Nuon-projekt (den största förlusten i svensk företagshistoria) säger att det finns goda skäl för skattebetalana att hålla hårt i pengarna och inte låta dem som bevisligen satsat ordentligt fel förut fortsätta att leka med skattebetalarnas pengar.