Som skattebetalare kan man tycka att det är självklart att kommunen har kontroll över vad skattebetalarnas pengar används till och vad olika kommunala projekt kostar. Likaså är det självklart att dessa kostnader ska vägas mot den nytta det ger skattebetalarna.
Alla kommuner i landet har en kommundirektör vars främsta uppgift är att förse de politiskt ansvariga med just denna typ av uppgifter.
När Bromölla kommunfullmäktige formulerade en beställning på en sådan självklarhet poppar det upp en hysterisk käring i Morgonekot och fördömer den partikamrat, kommunalrådet Åke Hammarstedt (s), som tycker att kommunen ska ha kontroll på vart kommunens pengar går. Den hysteriska käringen heter Marita Ulvskog och är partisekreterare i Socialdemokratiska Partiet. De kostnader som skattebetalarna i Bromölla och kommunalrådet Åke Hammarstedt inte ska få ha kontroll på är de som är förenade med mottagande av flyktingar efter avtal med Migrationsverket. Kommunerna, vars uppgift är att tillgodose kommuninvånarnas och inga andras intressen (det står faktiskt så i kommunallagen och har varit en bärande princip sedan 1862, se vidare 2 kap 1 par i Kommunallagen, SFS 1991:900), har mot betalning åtagit sig att ta hand om flyktingar i utbyte mot ekonomisk ersättning från staten i form av Migrationsverket. En del kommuner menar att bidraget inte täcker kostnaderna och de har följdriktigt vägrat att ingå avtal med Immigrationsverket.
Men de allra flesta har gått med på avtal, utan att göra en ordentlig granskning av vad det kostar – och vad det ger för intäkter.
Kommunerna vet vad skolan kostar och hur många elever som det “blir något av”. De vet vad åldringsvården kostar och hur mycket intäkter den ger i form av hyresintäkter från personer i äldreboende och avgifter på serveringarna etc, de vet vad gatuunderhållet kostar och vilka delar av kommunen som har ett rimligt gatunät. De vet vad badhuset, idrottshallen och bidragen till föreningarna och Folkets Hus kostar. Och de vet vad kommunen får för de pengarna.
Det är ganska självklart att de också måste veta vad det som INTE är en primär kommunal angelägenhet kostar och vilka intäkter det ger. Men denna självklarhet blir en omöjlighet på grund av att det är Sverigedemokraterna som ställer förslaget att kommunen ska utreda vad det kostar. Och är förslagsställaren med i fel parti så ska inte ens självklarheter genomföras.
Det dröjde inte många timmar innan det socialdemokratiska kommunalrådet Hammarstedt hade backat inför stormen från den hysteriska käringen i Stockholm. Han försöker nu som bäst att se till att kommunfullmäktige upphäver det beslut som fattades redan i slutet av förra året. Ett beslut som kommunallagen egentligen kräver att det ska tillgodoses utan särskilda beslut i fullmäktige.
Det visar sig alltså att det är Sverigedemokraterna som styr i landets kommuner. Medborgarna förnekas självklar information om kommunens verksamhet, bara för att förslaget om denna självklarhet framförs av Sverigedemokraterna! Det är dags för de etablerade partierna att ta tillbaka makten över kommunerna. I Bromölla fick socialdemokraterna 2007 51 procent av rösterna (och sverigedemokraterna 8). Men det räcker inte för att det är socialdemokraterna som ska få bestämma. Eller att medborgarna ska få veta vad kommunens verksamhet kostar.