I veckan som gick presenterade Säkerhetstjänstkommissionen sitt över 3.000 sidor långa betänkande. Med tanke på de pålitliga socialdemokrater som utgör kärnan i kommissionen var några egentliga avslöjanden inte att vänta. I den mån SÄPO (ständigt kontrollerat av socialdemokrater) eller den egna partistyrda underrättelseorganisationen IB misskött sig, får vi inte veta det av en kommission med en sammansättning som är till för att dölja istället för att plocka fram sanningen.
Men även en sådan kommission kan hitta några korn.
Redan i förra vändan av utredningarna av säkerhetstjänstens arbete (1998) framkom att frihetsorganisationen Demokratisk Allians tillhörde de organisationer som SÄPO skulle registrera ledande medlemmar i, även sedan det 1969 utfärdats förbud mot att registrera “vanliga” medlemmar i en organisation bara på grund av deras organisationstillhörighet. Det fanns en hemlig förordning som preciserade vilken typ av organisationer som fick registreras (men bara ledande medlemmar fick alltså regsitreras) – nämligen “organisationer [som] i antaget program har angett att de skall verka för att omvandla samhället med våld”. Sådana program hade bland annat de kommunistiska organisationerna KPML(r) och APK, men även nuvarande Vänsterpartiet i tidigare programversioner. Men justitieminister Lennart Geijer (mest känd för sina bordellaffärer) såg till att även organisationen Demokratisk Allians räknades till de organisationer som skulle övervakas. Och den övervakningen fortsatte långt efter det att organisationen upphört (dålig kvalitet på SÄPOs arbete alltså) och det finns i utredningarna noggrant angivet hur många personer som var registrerade (första kvartalet 1980 17 personer – trots att organisationen var nerlagd sedan flera år redan då – och så sent som tredje kvartalet 1998 3 personer). Däremot finns inga uppgifter om vilka ledande personer som var registrerade, men alla före detta ordföranden för Demokratisk Allians som ställt frågan har fått veta att de inget får veta om de är regsitrerade hos SÄPO.
Demokratisk Allians var en ungdomsorganisation som arbetade för frihet och demokrati och som hade detta och arbete för FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna inskrivna i sitt program. Samtidigt arbetade Demokratisk Allians konsekvent mot den då rådande svenska anpassligheten till kommunistiska diktaturer. Demokratisk Allians var till exempel den enda organisationen som klart ställde upp mot kommunisternas senare framgångsrika försök att införa diktatur i hela Vietnam. Det var alltså rakt motsatt linje mot den som företräddes av den socialdemokratiska regeringen och särskilt då statsminister Olof Palme. Alltså skickades SÄPO på organisationen, i strid mot gällande lagstiftning och med tiden (1977) även i strid mot gällande grundlag.
Säkerhetstjänstkommissionen konstaterar att SÄPO kontinuerligt bevakat organisationen och att SÄPO skrivit PM om verksamheten i Demokratisk Allians. SÄPO bevakade till och med Demokratisk Allians försäljning av tidningar och märken på Sergels Torg och Hötorget. “Förtroliga” kontakter meddelade SÄPO vilka som ingick i styrelsen. Dessa personlistor skickades vidare till SÄPOs rotlar för identifiering och registrering. I en av rapporterna, som refereras av Säkerhetstjänstkommissionen, meddelas att Tommy Hansson (tidigare ordförande i Demokratisk Allians, nu ansvarig utgivare för Contra) blivit ordförande i det nybildade Frihetsförbundet. När Tommy Hansson häromåret – enligt en ny lag – begärde att få kopia på uppgifterna om sig själv i SÄPOs register fick han två noteringar om sitt engagemang för ett fritt och demokratiskt Angola. Men inte ett ord om det som nu står att läsa i Säkerhetstjänstkommissionens rapport. Talet om att rensa byken och visa vad man sysslat med inom SÄPO må gälla vänsterextremister och kommunister, där registreringen hade grund i gällande lagar och författningar utfärdade av den socialdemokratiska regeringen. Men när det gäller övervakningen av den demokratiska högern – i strid mot till och med de hemliga förordningar som regeringen utfärdat – gäller tydligen helt andra regler. Locket på och fortsatt hemlighetsmakeri.
Säkerhetstjänstkommissionen visar för övrigt att övervakningen av Demokratisk Allians ifrågasattes inom SÄPO. Vid en konferens i december 1973 ställde sig flera deltagare frågande till att en organisation där “ingenting i dess program tydde på samhällsomstörtande inriktning” skulle övervakas. Men regeringen (dvs Lennart Geijer och Olof Palme) hade bestämt att Demokratisk Allians skulle övervakas. SÄPO-chefen Hans Holmér (utnämnd till SÄPO-chef på grund av sin följsamhet mot socialdemokratin) kunde inte utveckla varför regeringen ansåg att Demokratisk Allians skulle övervakas, men övervakningen fortsatte. Holmér yttrade vid ett protkollfört möte: “inte så att organisationen var fylld av revolutionärer, men det fanns vissa figurer som uppträtt en smula underligt. Det var bl a en officer i Strängnäs som dömdes för olaga innehav av sprängämnen och där man i varje fall i tidningar uppgav att han hade anknytning till Demokratisk allians. Jag vet inte riktigt hur det var med detta, men ett visst samband fanns mellan honom och Demokratisk Allians.” Säkerhetstjänstkommsissionen avslutar sedan “En tunn motivering är väl det minsta man kan säga”.
Det fanns goda skäl att hålla kontroll över kommunister som försökte kasta Sveriges demokratiska samhällsskick över ända och införa proletariatets diktatur. Men varför användes skattebetalarnas pengar för att övervaka demokratiska högerorganisationer som var kritiska mot regeringens utrikespolitik? Svaret har inte kommit i Säkerhetstjänstkommissionens rapport.