En skam, en fläck på Sveriges banér är att det finns människor som röstar på Vänsterpartiet. Att det över huvud taget finns människor i detta land som kan ställa upp för ett parti med en sådan bakgrund. Texten nedan kan med fördel kopieras och delas ut på gator och torg, särskilt i anslutning till offentliga möten, där det naturligtvis hålles mycket tyst om kommunisternas skamliga historia
En lista över detta sekels värsta mördare ser ut så här:
Josef Stalin 42,7 miljoner offer
Mao Tse-tung 37,8 miljoner offer
Adolf Hitler 20,9 miljoner offer
Chiang Kai-shek 10,2 miljoner offer
Vladimir Lenin 4,0 miljoner offer
(Källa: Per Ahlmark, vice statsminister 1976-78, i boken “Det öppna såret”, Timbro 1997, sidan 50, Ahlmark hämtar uppgifterna från den amerikanske professorn Rudolph J. Rummel)
Det finns ett parti med representation i Sveriges riksdag som genom åren hyllat fyra av de fem värsta – Stalin, Mao, Hitler och Lenin. Så sent som den 18 augusti 1998 uppträdde partiets ordförande framför porträtt av Lenin och Marx på partiets egna lokaler i Boden!
Kommunisterna döljer sig gärna bakom vackra fasader och byter namn när det passar. Partiet tog namnet Sveriges Kommunistiska Parti 1921, bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna 1967 och strök “Kommunisterna” ur partinamnet 1990. Men det är samma parti. Och många, till exempel partisekreteraren Lars Ohly, vill än idag kalla sig kommunister.
Ur partiets historia:
Partiledare under åren 1951-1964 var Hilding Hagberg. Han stödde i vått och torrt Sovjetunionen och Stalin. När Stalin överföll Finland hösten 1939 och hela Sverige ställde upp för “Finlands sak är vår” ställde Sveriges Kommunistiska Parti upp för Sovjetunionen och den lilla grupp finska landsförrädare som ville införa kommunistisk diktatur. När Hitler ockuperade Norge och Danmark den 9 april 1940 fick ockupationen raskt stöd av Sveriges Kommunistiska Parti med Hilding Hagberg i ledningen. Hitler och Stalin var ju bundsförvanter. Det finns också klara bevis för att Hilding Hagberg har låtit verksamheten finansieras av bidrag från Sovjetunionen.
Partiets ledare under åren 1964-1975 C H Hermansson anslöt sig till partiet under den tid då Hitler och Stalin var i förbund. Vid Stalins död förklarade han (minneshögtid i Medborgarhuset i Stockholm den 9 mars 1953): “Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.” Stalin hade – enligt Rudolph J. Rummel – 42,7 miljoner liv på sitt samvete.
Partiets ledare under 1975-1993 Lars Werner fick politisk utbildning i Moskva. Inte under Stalin, men väl under Krusjtjev och Brezjnev. Han var lojal med de sovjetiska ledarna fram till Sovjetunionens fall och besökte och samtalade i vänskaplig ton med i stort sett varenda diktator i Östeuropa. Det blev säkert ensamt när de försvann en efter en 1989 och 1990.
Gudrun Schyman, Lars Werners efterträdare som partiledare, var i sin ungdom aktiv i Marxist-Leninistiska Kampförbundet, en liten sekt som var mer renlärigt kommunistisk än Vänsterpartiet självt. Hon anslöt sig senare till Vänsterpartiet Kommunisterna, när det fortfarande hade ett livligt delegationsutbyte med diktaturerna i Östeuropa.
Det går en rak och obruten linje från Hilding Hagberg via C H Hermansson och Lars Werner till Gudrun Schyman.
Skulle Du kunna tänka Dig att rösta på ett parti som en gång hyllade Hitler? Tänkte väl det! Då är det säkert lika otänkbart att rösta på ett parti som hyllade dem som var ännu värre!