I lagen om Sveriges Riksbank, 5 kapitlet, 1 paragrafen, andra stycket heter det (SFS 1988:1385, senast ändrad SFS 2003:840): ”Sedlar och mynt som ges ut av Sveriges Riksbank är lagliga betalningsmedel”.
Vi vet alla att det är lite si och så med tillämpningen av den lagen. Det räcker med att sätta upp ett anslag i en butik att man inte tar emot kontanter så är lagen satt ur kraft (men finns inte skylten kan du hänvisa till lagen och kräva att få betala kontant).
Det blir allt svårare att använda kontanter och staten driver på genom att tvinga banker och andra att misstänka ”penningtvätt” så fort det rör sig om nämnvärda summor av kontanter. Bankerna åläggs att ”lära känna sina kunder”, vilket innebär att de i praktiken uppmanas bryta mot EUs betaltjänstdirektiv, att alla ska ha rätt att öppna ett transaktionskonto och att få ut ett betalkort (på de villkor som företaget tillämpar mot andra kunder). I praktiken nekar många banker att öppna konton, men de brukar ge sig om kunden hänvisar till betaltjänstdirektivet. Vi har dock stött på ett kontor hos Handelsbanken som visserligen medger sin skyldighet att öppna ett konto, men säger att det kommer att ta två månader att göra det. Den praktiska tidsåtgången är cirka två minuter.
Riksbankens, Finansinspektionens och de brottsförebyggande myndigheternas antaganden om att alla som använder kontanter är skurkar får återverkningar på hur banker och finansiella företag agerar i praktiken. Kommer du med kontanter och vill sätta in på banken blir du förhörd och tvingas allt som oftast lämna skriftlig dokumentation på hur du fått pengarna. Detta gör att företag som tar emot större summor i samband med sina normala affärstransaktioner (bilhandel, byggvaruhandel med mera) tvingas neka att ta emot kontanter, inte för att de inte vill eller för att de inte vill ge kunden rätt, utan för att den som de i sin tur ska lämna pengarna vidare till ställer orimliga krav på dokumentation. Finansinspektionens krav på att bankerna ska känna sina kunder leder snart till att bankernas kunder måste lära känna sina kunder. Allt tal om integritet och sekretess blir helt innehållslöst.
Men det finns en myndighet som arbetar i motsatta riktning. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) uppmanar allmänheten att ha kontanter tillgängliga om de elektroniska betalsystemen skulle sluta fungera (något som sker allt som oftast för enskilda banker, för Swish med mera, men som dessbättre ännu inte drabbat betalningssystemet mer övergripande). Som medborgare kan vi fråga oss varför vi ska behöva sätta vår tilltro till Finansinspektionen istället för MSB. Svaret tycks vara att FI har befogenhet att trakassera bankerna som i sin tur kan trakassera medborgarna, medan MSB bara kan göra allmänna uttalanden utan att sätta makt bakom orden.