Sverige har en sällsynt dålig koppling mellan väljarna och de valda representanterna i Riksdagen. Partierna har sett till att det är partierna som sitter på makten, inte de valda ombuden för Sveriges folk. Det visar sig när det uppstår konflikter mellan partierna och de enskilda ledamöterna. Det är nästan alltid partiet som drar det längsta strået och ledamoten får lämna Riksdagen, trots att det inte finns något formellt tvång. Och när det gäller har riksdagsledamoten nästan aldrig styrka nog att rösta för den egna åsikten istället för partiets.
Under förra mandatperioden var det framförallt inom Sverigedemokraterna som det uppstod inre stridigheter. Flera sverigedemokrater satt mot slutet av mandatperioden som ”vildar” i Riksdagen. Men det fanns också vildar som ursprungligen kom från andra partier (framförallt Miljöpartiet).
Under det år som gått sedan det senaste valet har två ledamöter valt att bli ”vildar”. Liberalernas Emma Carlsson Löfdahl och Vänsterpartiets Amineh Kakabaveh.
Emma Carlsson Löfdahl, som är från Eksjö, hade ordnat bostadsfrågan i Stockholm på ett tvivelaktigt sätt (hon har hyrt en bostadsrätt i andra hand av sin make och fått ersättning från Riksdagen för hyreskostnaden, en ersättning som var högt satt). Liberalerna krävde att hon skulle lämna sin riksdagsplats, men hon vägrade. Sedan i mars i år har hon dock inte deltagit i Riksdagens arbete (men väl lyft arvode). Parallellen kan dras med Maria Robsahm (Carlshamre) som valts in i Europaparlamentet för Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) 2004, blev dömd för ekonomiska brott, uppmanades av partiet att avgå 2006, vägrade och gick över till Feministiskt Imitiativ som hon representerade i Europaparlamentet i tre år, trots att partiet inte ens fanns när hon valdes in i Europaparlamentet.
Amineh Kakabaveh hotades av uteslutning ur Vänsterpartiet och valde då att själv lämna partiet (augusti 2019). Hon planerar att fortsätta sitt arbete i Riksdagen, men eftersom hon tvingas lämna sin utskottspost så återstår bara att delta i omröstningarna och att eventuellt ställa interpellationer eller enkla frågor. Hon är uttalad marxist och ateist vilket borde passa Vänsterpartiet bra. Hon har dock ansett sig mobbad av partiledningen och har ”sjukskrivit” sig från riksdagsgruppens möten under hösten 2018.
Både Carlsson Löfdahl och Kakabaveh är invalda på sina tidigare partiers listor. Och alla som står på dessa listor är godkända i förväg av partiet. Ingen som inte står på den av partiet godkända listan kan väljas in.
Partierna ställer upp kandidaterna i ordning och enda chansen för väljarna att ha något inflytande vid sidan av partiorganisationen är att kryssa in en ledamot, för vilket krävs fem procent kryss av de på partiet avgivna rösterna i den aktuella valkretsen. Det är mycket få som lyckas med detta. En av de få är centerpartisten Helena Lindahl, som dock redan stod på första plats på Centerpartiets lista för Västerbotten, men som genom att få 13,8 procent kryss blev invald också på kryssen. Hon kunde därför kosta på sig att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister utan att partiet ansåg sig kunna utesluta henne. Hon röstade ju faktiskt som hennes partiledare Annie Lööf lovat väljarna att hela partiet skulle rösta innan valet. Hon var ensam i partiet att göra det. Eskil Erlandsson stod på fjärde plats på Centerpartiets riksdagslista i Kronobergs län, men kryssade sig in med 16,2 procent. Han har sedan lämnat Riksdagen för att ge plats åt den som stod etta på listan, detta sedan han beskyllts för att ha tafsat på kvinnliga kollegor i Riksdagen.
En som, i motsats till Lindahl och Erlandsson, inte kryssats in i Riksdagen är moderaten Hanif Bali från Stockholms län. Han fick bara 2 procent kryss, men det var den högsta andelen i valkretsen (Ulf Kristersson oräknad, men han blev vald för Stockholms stad, inte Stockholms län). Hanif Bali stod på sjunde plats på Moderaternas lista för Stockholms län, vilket räckte för inval i den stora valkretsen. Hanif Bali är sällsynt aktiv på sociala medier och har 120 000 följare på Twitter. I särklass mest, tvåa bland de moderata riksdagsmännen är Jan Ericsson med 15 000 följare. När Hanif Bali uttalat sig kritiskt om förrförrförre partiledaren Carl Bildt sparkades han från de sista två utskottsuppdragen han haft i Riksdagen. Det var säkert bara hans stora popularitet som hindrade partiet från att sparka honom helt och hållet.
Det svenska valsystemet fjärmar väljarna från de valda. Det blir partierna (där väldigt få är medlemmar) som ges makten. Det är feltänkt. I en demokrati ska representanterna representera väljarna, inte partiorganisationerna.
Bid: Vildar i svenska Riksdagen september 2019