Under veckan har det uppmärksammats att ett gäng nationalsocialister på en hemsida ”hängt ut” poliser som ägnat sig åt spaning på de nationalsocialister som gjorde sig skyldiga till mordet på Björn Söderberg. Kommentarerna till detta var kritiska. Ingen kritik märktes när samma poliser – som var vittnen i rättegången mot Söderbergs mördare – lyckades utverka stängda dörrar för att skydda sin identitet. Det finns större anledning att vara kritisk till att dörrarna stängdes under rättegången än till att namnen nu nämns i efterhand.
Anledningen till den slutsatsen stavas rättssäkerhet. Och rättssäkerhet är till för skurkar. Inte för att värna skurkarna, utan för att skydda dem som utan att vara skurkar blir beskyllda för att vara skurkar. Inte minst när det gäller uppmärksammade brott som passar in i det aktuella ”mediamodet” finns det annars stora risker för att helt oskyldiga människor drabbas. Glöm inte bort vad som hände ”obducenten” och ”allmänläkaren”, vars liv helt förstördes av felaktiga anklagelser och brist på distans när kvällstidningarna började skriva med stora rubriker.
Låt oss innan vi går vidare i resonemanget först konstatera att domarna mot Hampus Hellekant och hans kumpaner förefaller vara milda i överkant. Men att det är självklart att den avgörande bevisningen, som bestod just av de spanande polisernas vittnesmål, måste framläggas öppet med namns nämnande. Det stod åklagaren fritt att åberopa vittnesmålen eller ej, men han hade inte haft stor chans att få en fällande dom utan de spanande polisernas vittnesmål. Om vittnesmål blir avgörande för om långa fängelsestraff ska utdömas eller ej är det ett självklart krav i ett rättssamhälle att vittnesmålen ska kunna nagelfaras in i minsta detalj och att den som är åtalad inte möter några “hemliga” vittnen. Vittnen som inte är identifierade skulle inte som andra kunna ställas till svars för mened – som är ett mycket allvarligt brott. De skulle också kunna ta ut svängarna runt för att klämma dit en personlig fiende eller få en – antagen – hotfull brottsling röjd ur vägen.
I samband med kampanjerna mot Hell’s Angels har det framförts tankar om att vittnen skulle kunna framträda utan att den tilltalade ens skulle få veta vem det är. Det är anmärkningsvärt att sådana tankar kan ens diskuteras i ett samhälle som gör anspråk på att vara rättsstat.
Vittnen kan känna sig hotade. De måste få skydd om det finns fog för att ta hoten på allvar och polisen måste vara så effektiv att den som hotar inser att hot inte lönar sig. Däremot får vi aldrig ge avkall på principen att den som är åtalad ska ha full insyn i allt som läggs honom eller henne till last och alla möjligheter att ifrågasätta allt detta. Då är det också givet att SÄPO får bekväma sig till att skaffa nya hemliga spanare om det som spanarna sett är så viktigt att det måste användas för att fälla brottslingar i en rättegång.Clinton-eran går mot sitt slut. Vi kan hoppas på en höjd moral i Vita Huset, oavsett vem som vinner valet den 7 november. Och då är det inte bara sexualmoral vi talar om.