Det svenska valsystemets fyraprocentsspärr ställer till det när det nu finns hela åtta partier i Riksdagen. Eftersom två av partierna har cirka 65 procent av rösterna tillsammans återstår 35 procent för de återstående fem att dela på. Det blir ett genomsnitt på sju procentenheter per parti. Det ska till en mycket jämn fördelning för att alla de fem partierna ska bli representerade i Riksdagen, så som skedde vid valet 2010 för första gången. Möjligheten är uppenbar att fördelningen inte blir lika jämn nästa gång och att det därmed skulle kunna bli rätt slumpmässigt vilken sida som blir störst – det finns åtminstone tre partier som ligger precis på gränsen, V, C och KD. Om ett av dessa partier får 3,95 procent och ett annat 4,05 kan bli helt avgörande för vem som ska styra landet under fyra långa år.
Eftersom två av partierna för många väljare är näst intill utbytbara finns det en enkel lösning för att garantera plats för både C och KD i Riksdagen. Att de ställer upp under en gemensam valbeteckning, men med olika listor. I varje valkrets kan Centern och Kristdemokraterna ha var sin lista och väljarna bestämmer vem som ska få riksdagsplatsen. Förvisso lär de här partiernas väljare bättre uppskatta en riksdagsledamot från det andra partiet än en kommunist i Riksdagen!
En så enkel lösning försvåras visserligen av gällande valregler, men det är två år kvar till valet och med tid går det att ordna till saken. Senast det var aktuellt, 1985, ställde kristdemokrater upp under Centerns valbeteckning. Resultatet blev att Alf Svensson blev invald för Jönköping. Dåvarande maktparti, Socialdemokraterna, genomdrev att det i varje vallokal skulle finnas röstsedlar för Kristdemokraterna, trots att Kristdemokraterna inte ställde upp. Detta i enlighet med regeln att staten ska distribuera valsedlar för alla partier som i föregående val nått minst 1 procent av rösterna. Detta gjorde staten, trots att Kristdemokraterna själva betackade sig för det. Socialdemokraternas förhoppning var säkert att ett eller ett par mandat på marginalen skulle gå till spillo. Contra har räknat på valresultatet och de cirka 5 000 röster som de icke kandiderande kristdemokraterna fick spelade ingen roll för mandatfördelningen (ett mandat motsvarar ungefär 15 000 röster). I utbyte mot att Alf Svensson fick en plats i Riksdagen fick Centern cirka 12 extraplatser på Kristdemokraternas röster. 1991 kom Kristdemokraterna in Riksdagen som eget parti – 1988-1991 stod de utanför.
År 2014 skulle det vara en mer balanserad historia med bägge partierna alldeles kring 4-procentsspärren. Att komma precis över 4 procent ger 17 platser. Det kan alltså handla om 34 platser eller noll för det gemensamma C och KD.
Det är dags för Annie Lööf och Göran Hägglund att ta ett snack om saken. Även de av läsarna av Veckans Contra som sympatiserar med andra partier (och det är drygt 70 procent) ser helt visst hellre centerpartister och kristdemokrater än kommunister och miljöpartister i Riksdagen.