Riksdagens alla åtta partier avskaffar TV-licensen och ersätter den med en särskild TV-skatt. Det kommer att ske redan den 1 januari 2019. Intäkterna från den nya skatten ska skickas vidare till public service-företagen. Och de är många, formellt är de dock bara tre: Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Men i praktiken handlar det om tiotals kanaler som dominerar nyhetsmarknaden.
Sveriges Televisions två kanaler (plus SvT24) är jämte TV4 de enda kanalerna som har nyhetsbevakning. TV4 är på väg att köpas upp av Telia, som till 37 procent ägs av svenska staten. Vi är på väg att få tillbaka TV-monopolet. Staten ska kontrollera all nyhets-TV i landet.
Utanför storstäderna driver de statliga TV- och radio-kanalerna regional nyhetsbevakning. Nyheterna presenteras gratis på nätet och håller på så sätt att konkurrera ut de traditionella nyhetstidningarna. Dagstidningarna får inga licensmedel (eller delar av kommande skatteintäkter), de måste ta betalt för sina tjänster, men måste samtidigt konkurrera med statligt finansierade nyhetskanaler som tillhandahålls gratis. En rad av tidningarnas lokalredaktioner har redan lagts ned. Antalet anställda i lokalpressen minskar. I alltfler kommuner finns inte en enda journalist som bevakar den lokala politiken. Troligen får vi inom kort se att inte bara lokalredaktioner utan hela tidningar läggs ner.
Sverige Television befolkas enligt SOM-institutets senaste undersökning av drygt 50 procent miljöpartister. Därtill kommer 30 procent som betecknar sig själva som S eller V. Inte en enda av Sveriges Televisions journalister uppger sig sympatisera med Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna. I riksdagsvalet fick MP 4,4 procent, S 28,3, V 8,0, SD 17,5 och KD 6,3 procent av rösterna. Ingen kan påstå att journalistkåren är balanserad till sin politiska sammansättning.
Sveriges Radio kontrollerar sammanlagt 51 kanaler, varav 25 regionala kanaler under beteckningen P4 och 13 på andra språk än svenska (några av dessa sänder bara några timmar om dagen). Bolaget har 2200 anställda och gör av med 3 miljarder kronor om året.
Sveriges Television kontrollerar sammanlagt fem kanaler (TV1, TV2, SvT24, Barnkanalen och Kunskapskanalen). Bolaget har 2300 anställda, vartill kommer många som arbetar åt bolaget genom att SvT köper program från fristående bolag. Sveriges Television förbrukar 5 miljarder kronor om året.
Utbildningsradion omsätter 400 miljoner kronor och har 250 anställda.
Enligt de nya reglerna kommer public serviceföretagen att förses med åtta miljarder kronor om året, en summa som ska öka automatiskt med ett par procent om året. Alla public service-bolagen ägs av den statligt kontrollerade Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB.
I Danmark har utvecklingen varit liknande. Ett dominerande Danmarks Radio har växt och växt. Nyligen beslöt politikerna att Danmarks Radio (som har hand om både radio och TV) måste lägga ner tre TV-kanaler och ett flertal radiokanaler. Ungefär 400 personer sägs upp och besparingarna blir på drygt 400 miljoner danska kronor (ungefär femton procent).
I Sverige finns det utrymme att göra liknande besparingar. Varför ska statens TV-kanaler konkurrera med de privata kanalerna om underhållning? Varför ska utrymme ges åt en hoper anhängare av minimipartier att på statens bekostnad få propagera för sina egna åsikter? Åtminstone den ena statliga kanalen skulle utan vidare kunna säljas innan man behöver rucka på public service som begrepp. Men i förlängningen vore det naturligtvis rimligt att helt avskaffa tvångsbeskattningen för att finansiera TV och radio som tittare och lyssnare inte är beredda att betala för (genom reklam, avgifter eller sponsring).