Varje år går 8 miljarder kronor av dina skattepengar till vänstervriden ”public service”. Förr var det möjligt att rösta med fötterna genom att vägra TV och TV-licens. Sedan årsskiftet är du tvungen att betala oavsett om du lyssnar/tittar eller ej.
”Public Service” är tänkt att stå för det seriösa utbudet i en medievärld som annars skulle försvinna i oseriösa nöjesprogram. Som Melodifestivalen (storsatsning från SvT, som däremot inte direktsände debatten mellan toppkandidaterna i EU-valet). Antalet lek- och frågesportprogram i de statliga kanalerna är stort. Det behövs säkert för att fylla ut två TV-tablåer. Men varför ska dessa program sändas på skattebetalarnas bekostnad när de i övermått kan levereras av kommersiella kanaler?
En följd av att public service har så gott som obegränsade resurser gör dessutom att de kommersiella kanalerna har små möjligheter att konkurrera inom nischen seriösa program. Även om det finns genomseriösa kanaler på den privata marknaden, som Axess Television, som finansieras av Johnson-stiftelserna.
Framförallt Sveriges Radio har valt att storsatsa på ämnen som klimatextremism. Nästan aldrig kommer företrädare för en mer balanserad och kritisk syn på klimatfrågan till tals i statliga etermedia. Staten sätter agendan i en för Sverige viktig framtidsfråga och den agendan bygger till stor del på falsk information.
När det gäller politik är grundtendensen i public service för det mesta starkt vänsterorienterad. Signifikativt är att den senaste SOM-undersökningen (utförd vid Göteborgs universitet) om journalisternas politiska preferenser inte kunde hitta en enda sverigedemokrat eller kristdemokrat på Sveriges Television. 80 procent av journalisterna stod till vänster, varav det minsta riksdagspartiet, Miljöpartiet, stod för 60 procent av journalisternas partisympatier.
Ute i regionernas Sverige används skattepengarna till att konkurrera ut privata medier. Lokaltidningarna måste ta betalt för sin information, Sveriges Television och Sveriges Radio sprider information i samma ämnen med hjälp av skattepengar. Inte konstigt att det uppstår en obalans i nyhetsförmedlingen ute i landet. Lokaltidningarna, som i mer än 100 år har varit basen för informationen till medborgarna, håller på att slås ut av statligt betalda nyhetskanaler. Visst ska vi anpassa oss till en ny tid genom att ändra på distributionsformerna för nyheter och kommentarer. Men det är fel att låta den anpassningen gå ut över mångfalden i åsikter till förmån för likriktad skattebetald statlig propaganda.
Har public service någon funktion att fylla i landet? Egentligen inte. Det är märkligt att frågan knappast alls diskuterades när Riksdagen förra året antog ett långsiktigt program för public service. Först i år har det i vissa begränsade kretsar växt fram ett ifrågasättande av public service.
Rent självklart vore att snabbt sälja ut en av statens två tongivande TV-kanaler på marknaden, förslagsvis SvT2. Fortfarande skulle det finna kvar en statlig propagandakanal, men SvT2 skulle tvingas att skärpa sig för att få intäkter på en konkurrensutsatt marknad. Efter något år borde resten av public service kunna säljas ut. För mångfald, konkurrens och demokrati på svensk mediamarknad!
Det förtjänar för övrigt att notera att vänstern brukar kritisera både Polen och Ungern för att deras etermedia ser ut ungefär som de svenska vad gäller statlig kontroll. Skillnaden är att de politiker som har kontroll över etermedia i Sverige är vänsterorienterade, medan de som har kontroll i Polen och Ungern är mer högerorienterade. Om public service försvinner skulle all slags politisk kontroll också försvinna.