För några veckor sedan misslyckades ett test med anti-robot-missilerna inom rymdförsvarsprogrammet SDI – Strategic Defense Initiative. SDI lanserades ursprungligen av president Ronald Reagan och hans mål var att ge USA skydd mot anfallande kärnvapenrobotar. Den tidigare så kallade MAD-doktrinen (Mutual Assured Destruction – garanterad ömsesidig förödelse) skulle ersättas med en doktrin som byggde på trygghet – inte förödelse. Tekniskt är SDI oerhört komplicerat. Det gäller att upptäcka och förstöra anfallande kärnvapenrobotar i rymden innan de kommer in i jordatmosfären. Robotarna tar ungefär en halvtimme på sig för start från en underjordisk silo, ett kvarts varv runt jorden och slutfärden mot det utsedda målet. Marginalerna är alltså små och hastigheterna höga.
USA har nu genomfört tre test med SDI-programmet. Två av testen har misslyckats. Ett prov har lyckats. I januari missade roboten målet med ungefär 100 meter – inte mycket kan det tyckas, men bara en fullträff räcker ju för att skydda landet mot anfallande robotar. Vad som hände då var en läcka i en kylledning med kväve, som användes för att kyla ned två infraröd-sensorer. Läckan innebar att roboten under de sista sekunderna förlorade förmågan till precisionsnavigering. Misslyckandet i juli var egentligen av allvarligare natur. Försvarsroboten lyckades aldrig koppla loss stridsspetsen som skulle sikta in sig på den anfallande roboten och det blev därför aldrig möjlighet att testa om målinriktningssystemet fungerade. Testen i januari var framgångsrik på så sätt att varningssystemet identifierade den ”anfallande” roboten, avfyrade motroboten och med hjälp av satellitnavigering styrde den till den ”anfallande” robotens absoluta närhet.
Ett tredje test som gjordes tidigare i år var dock framgångsrikt till alla delar.
Ambitionerna i SDI-projektet ligger numer betydligt lägre än på Ronald Reagans tid. Reagan föreställde sig ett heltäckande rymdförsvar som skulle kunna stoppa ett massivt ryskt kärnvapenanfall. Nu är uppfattningen att ett massivt ryskt anfall inte kan stoppas med rimliga resursinsatser, helt enkelt för att Ryssland har för många robotar.
Däremot skulle det vara möjligt att stoppa kärnvapenrobotar från skurkstater som Libyen, Nordkorea eller Irak. Det förefaller inte osannolikt att dessa länder inom rimlig tid kan skaffa sig egna kärnvapen med egna kärnvapenbärare. Men de kommer rimligen inte att kunna förfoga över mer än ett begränsat antal vapen, ett antal som skulle kunna mötas av de nya försvarsrobotarna. USA skulle bli tryggare, eftersom hoten från de galnaste diktatorerna skulle kunna elimineras, medan man fortfarande skulle få leva med hotet från det trots allt något mer rationellt styrda Ryssland.
President Clinton har ännu inte fattat beslut om SDI-projektet ska fortsättas eller ej. Innan man satsar miljarder dollar måste man självklart vara övertygad om rimliga utsikter till framgång. Möjligt är att Clinton avstår från att fatta beslut och överlåter det till sin efterträdare.
Oavsett om beslutet fattas nu eller senare är det fråga om möjligheten att radikalt höja det amerikanska folkets trygghet mot ett kärnvapenanfall.