I andra media kan Du i dagarna läsa att var tredje riksdagsledamot utsatts för hot och att för politiker på lägre nivå gäller var fjärde (och för Sverigedemokrater är det varannan).
Hur många medborgare är det som känner sig hotade av politiker? Den berömda järnrörsincidenten avsåg så vitt vi förstått personer som hoppades bli valda politiker (men ännu inte var det) och dessutom verkar det mer ha varit en beväpning i försvarssyfte än för att gå till angrepp.
Men här är några exempel på hur medborgare kan känna sig hotade utan att politiker beväpnar sig med järnrör:
-Småföretagare känner hela sin existens hotad av marginalskatter på 65-70 procent
-Stockholmsbilister känner sig hotade till livet sedan det blivit förbjudet att åka med dubbdäck på Hornsgatan, trots att avsaknaden av dubbdäck mycket väl kan innebära döden för den som ska åka ut på landet [dubbdäcksförbud finns i vissa andra städer också]
-Snusare känner sitt normala liv hotat av politiker som de inte ens fått vara med om att välja
-Alla svenskar känner sig hotade av att det svenska försvaret bara kan ställa upp med 5.000 – 10.000 man
-Skilsmässoparet känner sin möjlighet att bo hotad av att Anders Borg anser sig äga upp till 22 procent av deras bostad, trots att de var för sig rimligen behöver något större och dyrare än vad de haft tillsammans
-Skolbarn känner sig hotade av att de inte får leka pepparkaksgubbe på Lucia
-Människor på landet känner sig hotade av att få ett 200 meter högt vindkraftverk placerat på 500 meters avstånd från det egna huset
-Fårägare känner sig hotade av att staten hellre vill ha vargar än fårägare i vårt land
-Alla som vill bygga känner sin egendom hotad av byggnadsrestriktioner
-Sjuka känner sig hotade av att sjukvården i princip är ett statligt/kommunalt monopol och att de inte ska ha råd att skaffa den bot som finns, om den inte är godkänd av landstinget
Alla de grupper som vi har nämnt här utsätts för allvarliga hot av politiker. Det är dags att också tala om avvägningen mellan medborgarnas och politikernas rättigheter. Så länge den avvägningen så uppenbart är till politikernas förmån är det inte troligt att politikerna kommer att undgå hot. När avvägningen är sådan att medborgarna inte känner sig hotade av politikerna kommer hoten mot politikerna att upphöra –med undantag för hot från psykiskt mindre tillförlitliga personer som kommer att nekas socialbidrag eller drabbas av andra “oförrätter”; att politikerna i socialnämnden i de fallen sagt nej bör vi alla andra vara tacksamma för, och i just de fallen bör vi ge våra politiker fullt stöd.