Polisen klarar upp allt färre brott. Polisledningen skyller gärna på begränsade ekonomiska resurser och begränsade rättigheter att genomföra arbetet på det sätt polisen skulle önska (för den gamle åklagaren fanns det ju bara två kategorier av människor åtalade och ännu inte åtalade…)
På punkt efter punkt ger regeringen i något slags missriktad populism efter för polisens krav. Medborgarna vill ju ha lag och ordning och då tror man att det ska bli bättre om lagen ändras så att polisen får större friheter…
När polisen för några år sedan urskillningslöst grep engelsmän för att de talade engelska (på väg till en fotbollsmatch på Råsunda) fick polisen förödande kritik av JO. Naturligtvis blev dock de ansvariga inte åtalade, men åtminstone några av engelsmännen fick skadestånd för gripandet. Polisledningen i Stockholm menade att det försvårade deras arbete om de måste konstatera att någon ägnade sig åt brottslig verksamhet innan vederbörande greps och riksdagen ställde glatt upp och ändrade polislagen, så att polisen idag utan risk för JO-ingripande och skadestånd kan gripa folk i en grupp urskillningslöst, till exempel engelsmän på väg till en fotbollsmatch. Den engelsman som hellre vill titta på matchen än sitta på Kronobergshäktet och vill ha tillbaka de 10.000 kronor som resan kostade kan i framtiden glömma det… Det är ju enkelt att identifiera engelsktalande grupper på gatan, svårare blir det när det gäller att göra massingripanden mot till exempel “AIK-are”. Men vi kommer att få se det också inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är ju möjligt att sy in folk om de bär olämpliga färgkombinationer på kläderna… Engelsmännen på cupvinnarcup-matchen Chelsea-Stuttgart på Råsunda skötte sig bra häromveckan. Polisen utnyttjade inte de nya rättigheterna. Engelsmännen skötte sig för övrigt mycket bättre än de AIK-are som någon vecka senare stormade Råsundas fotbollsplan.
Riksdagen har expedierat polisens önskemål om friare händer på fotbollsmatcher. De möjligheterna har inte använts på fotbollsmatcher, men polisen utnyttjar de nya befogenheterna för att komma åt obekväma politiska åsikter. Under första maj i år jagade polisen anarkister, syndikalister, nydemokrater och andra som inte passar etablissemangets åsikter.
I förra veckan antog riksdagen ytterligare en ny lag som ökar polisens befogenheter. Nu blir det tillåtet att installera hemliga mikrofoner i folks sovrum. Visst, säger många anhängare av den nya lagen, det är bara den som har orent mjöl i påsen som har någon anledning att känna oro för den nya lagen. Så är det dock inte. Gång på gång har vi under senare år sett hur polis och åklagare tillgripit tvångsmedel mot högst respektabla medborgare. Ett av de mest kända fallen var husrannsakan mot SE-Bankens VD Jacob Palmstierna. När han väl rentvåtts hade han fått sparken från SE-Banken, eftersom banken inte ansåg sig kunna ha en VD som sattes ifråga under de månader utredningen tog. Med den nya lagens möjligheter skulle en mikrofon ha kunnat installeras hemma i villan hos Jacob Palmstierna. Och det var inte många år sedan polisen släppte ut utskrifter av telefonavlyssningar till pressen, för att uppnå sina syften att en viss advokat (Henning Sjöström) skulle få ofördelaktig publicitet inför ett mål. De ansvariga för läckan kunde inte ens efterforskas, eftersom det är ett brott för myndigheterna att ens fråga efter källan till något som publicerats i pressen. Mikrofoner i sovrummet var för övrigt vad de misstänkta kurderna i Palme-mordet råkade ut för. När det avslöjades fick kurderna skadestånd. Nästa gång kan polisen istället läcka ut utskrifter utan att riskera något.
I höst får vi en ny polisregisterlag, som innebär att polisen får föra spaningsregister över människor som inte är misstänkta för några brott. I de registren kommer människor att hamna om de har olämpliga bekanta, eller bekanta som polisen tycker är olämpliga (Sölve Conradsson det mutdömda kommunlrådet i Motala, skulle säkert inte ha bedömts som olämplig, han tillhörde ju den makthavande socialdemokratiska eliten hemma i Motala, den som tillsätter den lokala polisstyrelsen). Däremot skulle troligen Jacob Palmstierna hört dit under de månader han var brottsmisstänkt. I det nya polisregistret ska det gå bra att göra noteringar om politiska åsikter, religiös uppfattning och sexuell läggning. Allt sådant som spionorganisationer genom tiderna älskat att föra register över, eftersom de vet att det är så utmärkta objekt för utpressning. När det gäller personer som är misstänkta för brott finns det idag alla tänkbara möjligheter att föra register. De nya rättigheterna för polisen gäller enbart dem som inte är misstänkta.
Alltfler inom polisen börjar också tala om “nolltolerans” som ett sätt att minska allvarliga brott. Modellen sägs vara hämtad från New York, där brottsligheten minskat kraftigt under senare år (dock utan att nå ner till svensk nivå). När polisen härom månaden fick ökade anslag med 200 miljoner kronor satte genast “nolltoleransexperiment” igång. Polisens resurser användes för att jaga bilister utan bilbälte och cyklister utan lyse. Svensk polis har fullständigt missförstått konceptet “nolltolerans”. I New York är grunden en avancerad datorbaserad analys av brottslighetens mönster. Vilka grupper begår vilka brott i vilka kvarter? Sedan prioriteras polisens resurser hårt och där man har anledning att vänta sig grov brottslighet slår man till även mot lättare brottslighet och fångar på så sätt många fula fiskar i sitt garn. I Sverige har “nolltolerans” inneburit att Norrortspolisen i Stockholm stått på småvägar i Danderyd och Täby, där det ändå inte är många som röstar på samma parti som rikspolischefen Sten Heckscher, före detta statsråd (s), och lurpassat på den som inte haft fungerande cykellyse.