För en vecka sedan publicerade OECD sin vart tredje år återkommande undersökning om utbildningsresultaten i världen, PISA. Rubrikerna och tillropen var glada, Sverige hade vänt den kontinuerliga nedgången sedan undersökningarna startat och förbättrade sina relativa resultat något (det vill säga andra länder hade försämrat sina resultat mer än Sverige).
Men vad var det media, utbildningsminister och före detta utbildningsminister gladdes åt? Sådant som vi andra inte tycker är något att yvas över.
PISA mäter prestationerna på tre områden, naturvetenskap, läsförståelse och matematik. Mätningarna görs i sammanlagt 70 länder. Många länder som inte är med i OECD har bett att få vara med för att få ett internationellt jämförbart mått på sina utbildningssystem. Av de sjuttio länderna placerade sig Sverige på 28 plats i naturvetenskap, 17 plats i läsförståelse och 23 plats i matematik. Knappast mycket att hurra över att vi slagit Peru, Algeriet och Dominikanska Republiken i alla tre grenarna. Ser vi till våra närmaste grannar och konkurrenter ligger Finland som vanligt i topp, denna gång med Estland aningen före. Men även Tyskland, Norge, Danmark och Polen ligger klart före Sverige. Dock klarar vi av att visa bättre resultat än både Lettland och Litauen.
Här placeringar för Sverige och de åtta närmsta grannländerna (naturvetenskap-läsförståelse-matematik), lägre siffra är lika med bättre resultat.
Estland 3-6-9 (summa 18)
Finland 5-4-12 (delad) (summa 21)
Tyskland 16-10-16 (summa 42)
Danmark 21-17 (delad)-12 (delad) (summa (50)
Polen 22 (delad)-13-17 (delad) (summa 52)
Norge 24-9-19 (summa 52)
Sverige 28-17 (delad)- 23 (delad) (summa 64)
Lettland 31-29-34 (summa 94)
Litauen 36-39-36 (summa 111)
Jämfört med förra undersökningen för tre år sedan visar Sverige något bättre resultat, relativt sett. Även om de absoluta talen är sämre för naturvetenskap (från 497 till 493) och matematik (från 499 till 494), med en minimal förbättring för läsförståelse (från 499 till 500 poäng). Vad beror detta på? Jan Björklund (Liberalernas ledare och före detta utbildningsminister) tar gärna på sig äran. Nuvarande utbildningsministern Gustav Fridolin vågar inte ta på sig äran, mätningen gjordes vårterminen 2015, ett halvår efter den nya regeringens tillträde. En del pedagoger hävdar att förhållandet att provet för första gången gjordes med dator och svenska elevers relativt sett stora datorvana lett till att Sverige förbättrat sin relativa position. Det är dock ingen som vet vad sanningen är.
Contra ska lansera en helt egen hypotes. Svenska skolan har under decennier lidit av ett stort inslag av flum-lärare från den vänstervridna 1968-generationen. Under de gångna åren har vi genom pensioneringar äntligen blivit av med de tre första årgångarna av lärare från 1968-vågen. För varje år som går kommer allt färre elever att ha blivit utsatta för detta bottenskrap i lärarkåren. Om tio år är det fullt möjligt att Sverige klättrat upp till en betydligt bättre position utan att ha genomfört några utbildningsreformer alls. Det räcker med att avpolletera ytterligare tio årgångar flum-lärare (vi har räknat med att lärarna födda 1948-1960 är värst och att de pensioneras vid 65, dvs under perioden 2013-2025).
Säkert är det några lärare födda de aktuella åren som läser Veckans Contra. Till er vill vi säga: Det faktum att ni läser Veckans Contra indikerar att ni tillhör ett positivt undantag bland 1968-lärarna. Det ska ni ha all heder av och vi beklagar att ni tvingats tillbringa ert yrkesliv i flumskolan. Samtidigt som vi vill framföra vårt beröm för att ni stått ut, trots svåra förutsättningar på er arbetsplats och bland era kollegor.