Påven Benedikt XVI citerade förra veckan ett 600 år gammalt uttalande om islam. Det väckte uppseende och protester i den muslimska världen. Märkligt nog bad den katolska kristenhetens främste företrädare om ursäkt för att han sårat muslimer genom sitt uttalande.
Alla kristna som ger uttryck för sin religiösa uppfattning väcker motvilja hos muslimer. I flera muslimska länder är det förenat med dödsstraff för en muslim att övergå till den kristna tron. Det straffet utövas visserligen av de värdsliga myndigheterna, men straffet i sig är inget världsligt påfund. Det står direkt uttalat i Koranen.
I flera muslimska länder är alla kyrkor förbjudna – även de som bara skulle vända sig till utlänningar. I länder som Saudiarabien och Libyen kan de många gästarbetarna inte utöva sin religion över huvud taget.
Liknande behandling av muslimer förekommer ingenstans i den kristna världen.
Det av påven citerade uttalandet från 1400-talet handlade främst om två saker. Muslimernas oförmåga att skilja stat och religion och muslimernas användning av våld för att sprida sin religion.
När statens verksamhet var mindre omfattande kunde även kristna länder ha ett nära samband mellan stat och religion. Idag är det dock inte så ens i de ledande länder som styrs av kristna eller kristdemokratiska partier Kristna värderingar påverkar helt visst den förda politiken. Men den organiserade kristna religionen har ingen direkt koppling till maktutövningen, som i grunden är sekulär.
Av de muslimskt dominerade länderna är det bara Turkiet som har en stabil sekulär politisk tradition. Men den traditionen är bara 80 år gammal och utmanas för närvarande av regeringspartiet som är islamistiskt.
I övriga muslimska länder är det i de shiadominerade länderna som integrationen mellan religiösa utövare och politik är särskilt genomgripande. I Iran är presidenten underordnad det religiösa väktarrådet. Även om Iran traditionellt varit det enda shiakontrollerade muslimska landet har shiiterna under de senaste åren skaffat sig allt större inflytande i länder som Irak (där de är i majoritet), Syrien och Libanon.,
Den andra centrala punkten i påvens uttalande handlade om islam som våldets religion. Vi måste kunna tala öppet om att islam är den enda världsreligionen som spritts med svärdets hjälp. I den första erövringsvågen i Mellanöstern och Nordafrika skedde det under Muhammeds personliga ledning och under ledning av hans närmaste efterföljare (som också var ättlingar till Muhammed).
Senare försökte muslimerna med våld också sprida sin religion i Spanien, på Balkan, i Indien och Indonesien
Först med hjälp av militärt motstånd har kristna och hinduiska traditioner och trosuppfattningar kunnat bevaras på Iberiska halvön, på Balkan och i Indonesien.
Självklart måste vi vara väl medvetna om islams våldsamma historia för att inte själva drabbas av deras våldsbaserade försök att sprida sin religion. Den medvetenheten kan vi bara få om vi talar öppet om saken.