Regeringen har garanterat ekonomin för en ansökan om att arrangera OS 2026 i Stockholm, Åre, Falun och Sigulda (Lettland). Samtidigt lovar man att arrangemanget inte ska kosta skattebetalarna något, eftersom budgeten är tänkt att gå ihop med stöd från IOK, biljettintäkter och sponsoring.
Den totala budgeten är satt till 13 miljarder kronor. Hur realistiskt är det med tanke på att OS i Pyongchang 2018 kostade 13 miljarder dollar, dollar, inte kronor? Visst, det behövs inte lika många nya anläggningar i Sverige och Lettland som i Pyongchang, men är det realistiskt att tänka sig att hela arrangemanget ska kunna genomföras till en tiondel av kostnaden för senaste vinter-OS? (Förförra vinter-OS i Sotchi 2014 kostade i sin tur mångdubbelt mot Pyongchang, men det förklaras främst av att så gott som allt nybyggdes i ödemarken med Vladimir Putin som garant i bakgrunden – och rikligt med överdebiteringar på pengarna som satsades till de byggbolag som fick uppdragen – och som måste kalkylera med en stor andel mutor för att få uppdragen).
Det kan noteras att 37 procent av Svenska Olympiska Kommitténs budget är statsbidrag redan idag.
Utöver en generell garanti för att spelen ska gå ihop utlovar regeringen dessutom att vi skattebetalare ska stå för de extra säkerhetskostnader som förorsakas av spelen (säkerhetskostnader på arenorna ingår i budgeten, men allt utanför de avspärrade områdena ska alltså säkerhetsarrangemangen betalas av svenska skattebetalare).
Hittills har kostnaderna alltid underskattats och intäkterna överskattats i samband med Olympiska Spel. Lägger man upp en kalkyl för att vinna arrangörskapet gäller det naturligtvis att se till att den som förutsätts betala inte stegrar sig inför notan. Då är det helt naturligt att försöka få kalkylerna att se så bra ut som möjligt.
Nu kan vi naturligtvis inte veta något om hur statens finanser ser ut 2026, men dagens svenska regering lovar runt på framtida skattebetalares bekostnad. Det är framförallt S, men även MP, som ligger bakom satsningen.
IOK får gärna ordna sina Olympiska spel, men det är svårsmält att det ska ske på bekostnad av skattebetalarna i ett enskilt land, allra minst Sverige som redan har ett av världens hårdaste skattetryck.
I Calgary i Kanada fick medborgarna rösta och svaret var ett tydligt nej. Invånarna i Calgary har erfarenheter av vinter-OS som hölls där 1988 och vill därför inte ha några nya spel 2026. Spelens kostnad för 1988 budgeterades till 438 miljoner Kanada-dollar (3 miljarder kronor), men kostade dubbelt så mycket 899 miljoner (6 miljarder kronor). Skattebetalarna fick bidra med 425 miljoner Kanada-dollar (3 miljarder kronor).
Enda konkurrenter som är kvar för 2026 är Milano och Stockholm. Dessvärre finns det risk att Stockholm kan få arrangemanget, eftersom Italien redan arrangerat vinter-OS 1956 och 2006. Dock är bristande intresse för dyra skattefinansierade arrangemang i Sverige och långa avstånd mellan arrangörsorterna något som talar för Milano.