I dagens butiker finns massor med olika märkningar som ska tala om hur nyttig maten är. För människan, för miljön, för lantarbetarna i Honduras, för djuren i det vilda Afrika osv.
Tidningar skriver spaltmeter om ekologisk mat, de presenterar energikalkyler för dina matinköp osv.
Det mesta är humbug.
Organisk (ekologisk) odling av mat bygger på att konstgödsel inte ska användas. Fast det är “den gröna revolutionen” just i form av nya sädesslag och konstgödsel som gör att en allt mindre andel av jordens befolkning svälter. Om vi med organiska metoder i världen skulle producera lika mycket livsmedel som vi gör idag skulle vi behöva flerdubbla den odlade arealen. Vi skulle behöva hugga ner rejält med regnskog för att klara av det. Så mycket att vi inte skulle klara det – det skulle bli svält igen i många länder som nästan tagit sig ur det gamla samhällets problem.
“Rättvis handel” är ett annat favorittema. Rättvist är dyrare. Skillnaden är att enskilda bönder får mer betalt än de skulle fått med ordinarie prissättning. Men det finns en betydande överproduktion av många livsmedel och genom att betala över marknadspriserna som man gör med “rättvis” mat låser man fast bönderna i grödor som det egentligen är oekonomiskt att odla. För att skapa riktigt välstånd på landsbygden i u-länderna, dvs välstånd som består långsiktigt, ska bönderna ha incitament att byta till mer lönsamma grödor. Inte stanna kvar i det olönsamma med hjälp av tillfälliga subventioner som betalas av konsumenter som just nu tycker att det är “rättvist”. När det orättvisa i det “rättvisemärkta” blir uppenbart kommer konsumenterna sluta att betala och bönderna drabbas av ett plötsligt inkomstbortfall, som det kommer att ta många år att kompensera. Det är smidigare att gradvis skifta till mer lönsamma grödor än att tvärt ställas inför att det man odlat sedan länge är osäljbart. Och varför ska just småbönder gynnas av oss, till nackdel för lantarbetare anställda på större gods?
Och den lokalt producerade maten då? Sparar man inte in biltransporter, energi och koldioxidutsläpp? Nej, inte alls. Om man räknar “matmil” är mer än hälften av matmilen sådana transporter som körs från butiken och hem i små privatbilar. Att transportera ut lokalt odlad mat till en rad butiker skulle kräva en mängd transporter med skåpbilar och små lastbilar. Energiåtgången är normalt betydligt mindre om man kör hela skörden till en grossist/distributionscentral som sedan samlastar med andra produkter till de enskilda butikerna. Den lokalt producerade maten innebär alltså ofta ett slöseri med energi. Dock ska det medges att det när det gäller livsmedel finns klara smakfördelar att äta sådant som mognat naturligt och transporterats korta sträckor – men det gäller bara en del varor.
I Storbritannien har man räknat på energiåtgången av lammkött producerat i England och lammkött producerat på Nya Zeeland. Eftersom fårskötseln på Nya Zeeland är mer extensiv och kräver mindre uppvärmning och lokala transporter än den i England är energiåtgången per kilo lammkött levererat i brittisk butik lägre för nyzeeländskt än brittiskt lammkött. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige.
De olika märkningarna och propagandaknepen för att få oss att köpa annat än den bästa och billigaste maten är mycket tveksamma.
För Dig som vill handla mat medvetet finns tre tumregler som aldrig slår fel:
-Smakar det bra?
-Har Du förtroende för leverantören?
-Vad kostar det?