Frihet är slaveri! Sanning är lögn!
Så heter det i George Orwells 1984, där språket görs till det yttersta maktredskapet för att Storebror ska ta kontroll över medborgarnas tänkande, så att de till slut inte själva vet vad som är rätt eller fel. Språkets devalvering är en väg till det totalitära samhället.
Språkets devalvering kännetecknar sedan länge den svenska lagstiftningen. Riksdag och domstolar skapar ett språk som inte har någon som helst koppling med det språk som är kommunikationsmedel mellan människorna i det öppna samhället.
Det finns prejudikat som förklarar att en statlig myndighet (Länsbostadsnämnden) som garanterar en viss ränta inte har någon som helst skyldighet att hålla den räntan, eftersom en garanti av en viss ränta inte alls innebär att det är just den garanterade räntan som ska hållas. Det är en garanti att räntan är garanterad vid varje enskilt tillfälle, till vad den råkar vara just den dagen som ränteberäknas inte vad som stod i ränteavtalet.
Den 1 april i år ändrades brottsbalkens sexualbrottskapitel, så att juridiskt våld inte är våld, utan kan vara något som inte har det minsta med våld i svenska språkets mening att göra. Man kan ha olika uppfattning om vilka straffsatserna ska vara för sexualbrott och det ska här understrykas att vi inte i detta sammanhang har några synpunkter alls på straffskalorna – mycket talar för att de flesta brottslingar får alltför låga straff.
Däremot har vi mycket bestämda synpunkter på brottsrubriceringen. Lagstiftaren devalverar ordet våld till ett godtyckligt begrepp, för att ta kontroll över människans fria tänkande. Enligt den nya lagen har våldtäkt inte något med våld att göra. En sådan lag är fel och den som döms enligt våldtäktsparagrafen utan att ha utövat våld utsätts för ett rättsövergrepp som är fullt jämförbart med det som vederbörandes brottsoffer blivit utsatt för. Skillnaden är att den som blivit dömd för en våldtäkt utan att ha utövat våld har 20 000 poliser och 5 000 fångvaktare och en skrikande press emot sig – som samfällt kommer att ropa sanning är lögn. Och att våld inte är våld (eller var det tvärtom?).
I ett aktuellt fall har en man i tjugofemårsåldern enligt den nya lagen åtalats för våldtäkt för att han av sin underåriga flickvän låtit sig övertalas att ha samlag. Vi har inga invändningar mot att samlag ska vara förbjudna med personer under en viss ålder, men att kalla något som uppfattats som en kärleksakt av det påstådda offret för våldtäkt är falskt. En lögn som nu kommer att drivas av åklagare och säkert vinna domstolens bifall. Lagen är för övrigt klar. En yngling som på sin femtonårsdag i största samförstånd har samlag med sin en dag yngre flickvän gör sig skyldig till våldtäkt. Dock säger lagens förarbeten att straffen kanske kan bli något mildare i ett sådant sammanhang. Men i tjugofemåringens fall gäller inga förmildrande omständigheter, där var åldersskillnaden för stor.
Också i andra sammanhang vidgas våldtäktsbegreppet till att omfatta sådant där det inte finns minsta spår av våld. Den nya lagens formuleringar är lagstiftarens eftergift till en skrikande mobb som protesterat mot löjligt låga straff för sexuella övergrepp som varit just sexuella övergrepp, inte våldtäkter. På något sätt har boulevardpressen fått det att framstå som att ett för lågt straff berott på att brottsformuleringen inte varit våldtäkt, trots att straffskalan för sexuella övergrepp i sig rymt precis samma latitud som straffskalan för våldtäkt. Istället för att se till att lagen tillämpas på det sätt den var avsedd att tillämpas, begår lagstiftaren en andlig våldtäkt på svenska språket. Ett steg mot det samhälle där inga rättsregler gäller för att samhället tar sig friheten att lägga in vad det vill i orden.
På engelska används ordet “rape” som språkligt inte har något med “våld” att göra. Alltså är det inte orimligt att döma någon för “rape” även utan våld. På tyska används i dagligt tal ordet Vergewaltung som ordagrant betyder just våldtäkt. Men ingen döms för våldtäkt, för i rättssalen heter det Notzucht, som kan innefatta även sådant som inte innefattar våld. Men svenska lagstiftare struntar i att vi inte har samma ord som på engelska och bryr sig inte om den germanska rättstraditionens stringens.
Även skurkar och sexualförbrytare har rätt att inte bli dömda för våldtäkt om de inte utövat våld. Må de – när lagen så medger – dömas till straff som är två-tre-fyra gånger så hårda som de som utdöms idag. Men med en brottsformulering som inte innebär en andlig våldtäkt av det svenska språket. För en sådan andlig våldtäkt är ett steg i riktning mot det totalitära samhället.