Under 1950- och 1960-talen gick svensk ekonomi framåt. Företagen expanderade och gjorde bra vinster. De sista åren av 1960-talet och en stor del av 1970-talet användes däremot av statsmakterna till att bryta ner det som det fria näringslivet byggt upp under de gångna decennierna. Alltfler regler som styrde företagen skapades, främst genom de många arbetsrättsreformerna som gjorde företagen obenägna att anställa personal. Sverige vandrade från tredje plats i världens välståndsliga till någonstans mellan plats 15 och 20. Det mesta av tillbakagången skapad genom medvetna politiska reformer, som såg till att Sverige hamnade på efterkälken.
En våg av liberaliseringar fick även Sverige uppleva efter den svåra krisen i början av 1900-talet. Det visade sig att entreprenörskap och framåtanda i Sverige inte slagits ihjäl, bara kuvats. Åter blev det fart på den ekonomiska utvecklingen och Sverige började faktiskt klättra upp några pinnhål i välfärdsligan. Nya företag växte upp och företagsamma människor vågade satsa.
De värsta avarterna av skatteutplundringen och arbetsrätten försvann. En rad statliga företag såldes ut på marknaden.
Men nu är det dags igen. Det härskande regeringsunderlaget vill inte se Sverige komma på rätt väg. De vill hellre se ett näringsliv som är under politisk och facklig kontroll – ett näringsliv på dekis.
På punkt efter punkt är nu gamla dåliga tider på väg tillbaka. Och återigen är det arbetsrätten som ska stå för marschen mot sämre tider. Vi har fått ett system där arbetsgivarna ska stå för 15 procent av sjuklönekostnaderna ända fram till pensionsåldern för en långtidssjuk som skadat sig på skidåkning eller bilkörning under fritiden. Självklart motverkar detta viljan att nyanställa – och det alldeles särskilt hos de små företagen (trots att det just för dem finns krångliga undantagsregler). På gång finns förslag att företagen ska tvingas att anställa folk på heltid, även om det är deltidsanställd personal som behövs. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder mot företag där det inte finns en enda fackmedlem ska bevaras och helst stärkas. Sammanfattningsvis, LO har återigen börjat kräva leverans av politiska beslut där de misslyckats på det fackliga planet. Ett säkert sätt att sätta käppar i hjulet för svensk företagsamhet.
De goda tiderna som varat några år är på väg att med berått mod slås ihjäl av det politiska vänster-Sverige.