Under den gångna veckan har svallvågorna efter avslöjandena om den amerikanske filmmogulen Harvey Weinsteins mellanhavanden med kvinnor i filmvärlden nått Sverige. Weinstein är som de flesta i Hollywood starkt vänsterorienterad, men det har flertalet av hans offer också varit. Han har därför varit skyddad från mediagranskning, ända tills New York Times bestämde sig för att skriva om saken.
Genom hashtagen #metoo har kvinnor sedan publiceringen om Weinstein i New York Times kunnat skandalisera män på ganska lösa boliner. Även i Sverige. De stora kvällstidningarna har hakat på i det fall det har handlat om kändisar som gjort medgivanden om att något otillbörligt har hänt. Det har inte funnits några begränsningar i form av att de påstådda handlingarna ska ha varit straffbara eller ens ha inträffat under de senaste tio åren. I ett fall har en man tvingats försvara sig mot att en kvinna påstått att hon blivit tagen på baken i en frukostkö för elva år sedan… Det är möjligt att hon har rätt, men det är lika möjligt att den beskyllde av misstag råkat stöta till henne i kön, att det var en helt annan person det handlade om eller att det inte hänt något alls. Men mobben ska få sitt. Och det går att sälja lösnummer eller ännu enklare, klick på nätet.
Ingen av högre ansvariga har gjort det som är brukligt i liknande fall med obestyrkta beskyllningar. Att ställa upp för sina anställda/uppdragstagare tills det är klarlagt vad som verkligen har hänt. Mediamobben har krävt omedelbara åtgärder, innan någon egentligen vet vad som hänt. Om det hänt något.
Den enda som faktiskt ställt upp för en medarbetare är Aftonbladet som helhjärtat ställt sig bakom sin politiske reporter Fredrik Virtanen, som i motsats till de flesta andra offren i drevet faktiskt blivit beskylld för brottsliga handlingar. Men han blev, i motsats till de andra, polisanmäld (dock fem år efter den aktuella händelsen) varefter utredningen lades ner. Vilket väl får anses ganska givet om anmälan görs fem år efteråt och det bara handlar om muntliga uppgifter från målsäganden.
Signifikativt är att ingen av de övriga arbetsgivare/uppdragsgivare som vidtagit drastiska åtgärder mot anställda/uppdragstagare gjort några polisanmälningar.
Det rör sig om ett fåtal kändisar som blivit uthängda i media med förstasidor och löpsedlar. Men det är bara toppen av ett isberg. Hundratals mindre kända personer har skandaliserats genom #metoo och vad som drabbat dem vet vi inte, men själva vet de och i den närmaste omgivningen sprider sig ryktet och smetar sig fast. Ibland kan det vara sanning bakom påståendena, ibland kan det vara missförstånd där de två parterna har olika uppfattning vad som hänt och i åter andra fall kan det vara försök att komma åt en person som man råkat i luven på. Det senare verkar vara fallet när en riksdagskvinna till media gick ut och berättade att en kollega begått övergrepp mot henne. Trots att de två enligt kollegan haft en sexuell relation och att han inte förstod vad det handlade om. Det blev ändå smaskiga rubriker och radioinslag, eftersom det handlade om Sverigedemokrater (kvinnan lämnade partiet efter en politisk konflikt, men sitter kvar i Riksdagen som “vilde”).
Många kan tycka att rättsväsendet ställer för höga krav för en fällande dom. Och många drar sig för att dra igång ett osäkert juridiskt maskineri när utgången är oviss och risken för stora kostnader ganska hög om en anmälan inte leder till fällande dom. Samt att risken är mycket hög för att den som anmäler eller stämmer ska sitta med smutsen fastkletad på sig själv.
Det kan synas vara ett enkelt sätt att utnyttja nätet för att “ge igen” eller “avreagera” sig för den som anser sig utsatt för en oförrätt. Men vi måste ha klart för oss att många använder nätet i ond tro. Ett uttalat färskt exempel är #jagärhär som med bara sex medlemmar lyckats engagera tiotusentals personer för att driva Facebook och Google till att blockera åsikter som ogillas av den lilla vänsterextremistiska kärngruppen. #jagärhär driver organiserade kampanjer mot Facebook och Google för att få dessa dominerande företag att blockera personer som de misstycker till. Det senaste är att gruppen #jagärhär här nu försöker få statliga bidrag för att anställa sig själva (det handlar om bara sex personer som kontrollerar allt). Läs gärna mer på Rebecca Weidmo Uvells hemsida: https://uvell.se/2017/10/24/demokrati-enligt-jagarhar/ Tyvärr har den lilla mobben lyckats dupera både Facebook och Google vid ett flertal tillfällen. Det har gått så långt att en del som drabbats ett flertal gånger har öppnat konto på den ryska sajten vk.com eftersom den inte blockerar lika oansvarigt som Facebook. Men innan du gör det, tänk efter om det är bättre att Mark Zuckerberg eller Vladimir Putin för kontroll över dina personliga uppgifter och ditt sökmönster på internet.
Bilden: Rula Jabreal och Harvey Weinstein, foto Nick Step, Wikimedia Commons