De senaste veckorna har “näthatet” diskuterats flitigt i media. Men från ett ganska bakvänt perspektiv. De som har makten över media och som hatar de breda folklagrens åsikter, bristande utbildning och bristande formuleringsförmåga har genom nätets framväxt sett sitt åsiktmonopol hotat. Hotet mot den egna kontrollen över ordet har de sedan mage att kalla “näthat”.
De har rätt i att många av de kritiska synpunkterna inte formuleras med den elegans som kan önskas i ett kultiverat samhälle. Men det är den lilla saken. Den stora saken är att hatarna i de stora tidningarnas mediaredaktioner har fruktansvärt fel när de vill förmena dem som inte har den eleganta formuleringskonstens gåva att över huvud taget uttrycka sin åsikt. Den åsikten är precis lika mycket värd som elitens, enligt de principer som gäller i ett demokratiskt samhälle.
I den här omgången är det tydligen den heliga feminismen som särskilt ska skyddas från kritik. Men det finns också många andra åsikter som är förbjudna. Många av dem sådana som brukar företrädas i Veckans Contra.
Låt oss istället för att hata dem som saknar den eleganta formuleringskonstens gåva slå vakt om yttrandefriheten och låt oss se mer av den fria opinionsbildningen på nätet! De ledande redaktörernas hat stinker av åsiktskontroll och fascism/kommunism. En av de värsta i drevet heter Åsa Linderborg. Hon har en bakgrund som ombudsman i Kommunistisk Ungdom och har i sina skriverier försvarat kommunister och massmördare som Mao Tse-tung (Aftonbladet 2006-06-16) och hon har skrivit förordet till en nyutgåva av Kommunistiska manifestet. Sommaren 2012 skrev hon en rad hyllningsartiklar till massmördaren Vladimir Lenin och hon var ansvarig för och har sedan konsekvent försvarat Donald Boströms beryktade hatartiklar om uppdiktade övergrepp i Israel.
Åsa Linderborg är en av de värsta “hatarna” i vårt land. Och det är sannerligen paradoxalt att hon är den som framställs som en banérförare mot “näthatet” – som om det inte vore förenat med hennes egna hatkampanjer i tryckta media (som ju dessutom kommer ut i en nätversion).
Visst behövs det en uppsnyggning i språkbruk på många håll. På Contras “anslagstavla” har vi för närvarande 48 spärrar mot IP-adresser från vilka oacceptabelt språkbruk emanerar, de flesta från rabiata vänsterextremister (ett av många exempel från en person som misstycker till att Milton Friedmans idéer sprider sig i världen: “Skjut av litet vitt, västerländskt avskräde nu”). Men det förekommer också att personer av en mer högerorienterad inriktning inte kan förmå sig att hålla fingrarna i styr när de har tangentbordet nära (och kanske starka drycker inom räckhåll). Men ansträngningen att hålla efter dessa är inte särskilt svår. Vi känner oss inte heller särskilt störda av när meningsfränder till Åsa Linderborg vräker ur sig otidigheter och hot i mejl till redaktionen. Vi känner däremot medlidande med dem och hyser en uppriktig förhoppning om växande visdom och insikt hos personer med så begränsade förståndsgåvor.