Det här handlar inte om konjunkturen det nästa halvåret eller de närmsta fem åren. Utan vad vi riskerar att råka ut för på längre sikt. Om vi inte tar oss i kragen och gör något åt situationen.
Vi har redan sett hur världens under 1970-talet starkast växande ekonomi, Japan, har stannat upp och vänts i stagnation. Visst, det japanska välståndet har inte försvunnit, men sakta men säkert har det urholkats. Det blir aldrig den åtehämtning på Tokyo-börsen som analytikerna har spått år efter år. Kurserna ligger fortfarande under den nivå de hade för tio år sedan.
Tyvärr är det så att Japan i mycket är en murbräcka som möter den nya världen först. Vi andra är på väg att följa efter. Japan har världens högsta medianålder, 41 år. Italien, Schweiz, Tyskland och Sverige ligger inte långt efter med 40 år. Men vi har ändå lite bättre befolkningssammansättning än Japan, för i Japan är bara 14,7 procent av befolkningen under 15 år. Medan hela 23,2 procent är över 60. Allt färre yrkesaktiva ska försöja allt fler gamla. Och de nya årskullarna är mindre än de gamla.
FN räknar i sina befolkningsprognoser med att Japan och Tyskland kommer att minska med 14 procent till år 2050. Italien och Ungern riskerar att minska med 25 procent och Ryssland med hela 28! En del andra före detta sovjetrepubliker med ännu högre tal.
Den minskade befolkningen skapar en nation i utförsbacke. Investeringarna minskar. Tjänster för att försörja de gamla tränger ut dynamiska och nya branscher. Japan, som så länge gick i täten för den ekonomiska och tekniska utvecklingen har redan hamnat i den utförsbacken.
Andra länder kommer att följa efter. Det gäller särskilt de europeiska länderna. Och det är faktiskt i Medelhavsområdet som barnafödandet nått så låga nivåer att FN räknar med att medianåldern i Spanien blir högst i världen år 2050 – 55 år! Italien, Slovenien och Österrike spås få en medianålder på 54 och de flesta andra europeiska länderna förväntas nå över 50-strecket.
Sverige klarar sig lite bättre under de närmast följande decennierna, eftersom vårt land hade ganska höga födelsetal under början av 1990-talet – med “ganska höga födelsetal” menas att varje kvinna födde åtminstone de 2,1 barn som behövs för att befolkningen ska hålla sig konstant. Födelsetalen i resten av Europa, och särskilt då i Medehavsländerna, var betydligt lägre i början av 1990-talet. Men mot slutet av årtiondet och början av det nya århundradet har Sveriges födelsetal rasat till sydeuropeisk nivå. Med nuvarande takt i barnafödandet kommer Sveriges befolkning både krympa och bli äldre.
Idag är 18,2 procent av Sveriges befolkning under 15 år. Medan många andra länder i Europa ligger kring 15 procent – eller under i Italien och Spanien. Men också Sverige är nu på väg ner mot 14 procent år 2050 enligt FNs prognos.
Det finns egentligen bara ett land i den utvecklade världen som uppvisar födelsetal som förmår att hålla hjulen rullande. Det är USA. Där räknar man med att den nuvarande andelen barn i Sverige (18 procent) kommer att motsvara vad som finns i USA år 2050. Spanien, Italien, Japan, Tyskland är då nere i 11-12 procent.
Dynamik och ekonomisk tillväxt kan vi räkna med på andra sidan Atlanten. Samt i de nuvarande u-länder som satsar på ett kapitalistiskt ekonomiskt system som förmår dem att bryta sig loss från nuvarande situation. På den här sidan Atlanten ser situationen dyster ut. Om inte medborgarna tar situationen i egna händer.