Många röstade säkert för svenskt EU-medlemskap i syfte att nå ökad frihandel och lägre priser på områden som varit reglerade eller skyddade i Sverige. Och visst, livsmedelspriserna har sjunkit. Men det är till stor del på grund av ökade subventioner till jordbruket, inte på grund av förbättrad konkurrens. Sverige var, innan EU-medlemskapet, med stormsteg på väg att lämna den urmodiga reglerade jordbrukspolitiken, och fick vända 180 grader tillbaka på regleringens väg när medlemskapet blev ett faktum. De stora vinnarna var de svenska bönderna som nu kan lyfta EU-bidrag för att INTE odla på sin mark. Men bidraget går bara till dem som fyller i blanketterna rätt. Om svenska byråkrater har en viss välvillig inställning när det gäller formella fel på ansökningar, så gäller motsatsen för EU. Minsta lilla formfel och det blir inget bidrag. Lysande marknad för LRFs konsulenter och andra som kan ge hjälp till de enskilda jordbrukarna. De generösa bidragen har öppnat för lägre livsmedelspriser efter EU-inträdet. Men netto efter bidrag, som betalas av skattebetalarna är bilden naturligtvis en annan. Det finns ingen gratis lunch!
I den gångna veckan har vi fått ytterligare två exempel på hur EU innebär minskad konkurrens och ökad protektionism. I EG-domstolen i Luxemburg har en dom avkunnats som stoppar så kallad parallellimport. Dvs import av äkta märkesvaror från länder utanför EU till lägre priser (det är alltså inte fråga om varumärkespirater, utan äkta varor som säljs till lägre priser i andra länder). EG-domstolen ansåg att sådan import inkräktade på tillverkarens rätt till sitt eget varumärke. Som om säljaren inte levererade en komplett vara med varumärke när den såldes i laga ordning.
Det andra exemplet på hur tumskruvarna dras åt kring en positiv konkurrenspolitik är beslutet att inom kort införa så kallade antidumpingtullar mot cyklar från Republiken Kina (Taiwan). Hälften av de i Sverige sålda cyklarna är idag tillverkade på Taiwan. De nya tullarna kommer direkt att göra dessa cyklar upp till 25 procent dyrare. Många kommer att försvinna från marknaden. De stora förlorarna är miljoner cykelköpare runt om i Europa. Vinnarna är några få storspelare i den europeiska cykelbranschen. Störst av dem alla är cykelkungen Salvatore Grimaldi från Västerås, som med fabriker i Italien (Bianchi), Frankrike (Peugeot), Spanien och Sverige (Monark, Crescent) kontrollerar över 20 procent av cykeltillverkning i EU. Grimaldi är redan miljardär och Sveriges näst rikaste invandrare (efter finansmannen Laszlo Szombatfalvy). EUs protektionism kan nu hjälpa honom en god bit på vägen mot att bli MÅNGmiljardär, inte genom att tillgodose konsumenternas behov, då vore det bara att applådera, utan genom att hindra konsumenterna från att köpa produkter till bättre priser.