Det finns många områden i Sverige där medborgaren i stort sett står rättslös inför en oförstående maktapparat som inte tar särskilt hårt på uppgiften att skydda medborgarnas ekonomiska intressen. Några exempel:
En av våra läsare fann en dag en främmande bil stå framför garagedörren (på egen ägd tomtmark) – det var omöjligt att köra ut den egna bilen ur garaget. Han kunde snabbt identifiera vem som ägde bilen, men vederbörande var omöjlig att få tag på. Kontakt med bärgningsföretag visade att det inte fanns någon firma som var beredd att släpa den blockerande bilen ens tjugofem meter. Det fanns prejudikat i Högsta domstolen om att det var egenmäktigt förfarande, vilket hade gett ägaren till bärgningsföretaget dagsböter. Den drabbade fick hyra en bil istället för att använda sin egen. Det visade sig så småningom att den blockerande bilen ägdes av en man som anhållits och att få tillbaka bilhyran från honom var inte att tänka på – det fanns inga pengar att hämta.
Ett fastighetsbolag i Skåne (Granen fastighetsutveckling) fann att deras tomt ockuperats av tiggare. Fastighetsbolaget kunde inte sätta igång med ett planerat nybygge av bostäder innan ockupanterna var borta. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Kronofogden förklarade att den bara kunde avhysa personer som man fått beslut om. Och beslut gick bara att få för identifierade personer. Omsättningen på personer i tiggarlägret var stor och fastighetsägaren har ingen behörighet att begära legitimation. När kronofogden kom till platsen för att avhysa tre identifierade personer var naturligtvis ingen av just dessa på plats (de påstods ha åkt hem till Rumänien), men det fanns ett hundratal andra på plats. Som ingen kunde säga vilka de var – och som därför inte kunde avhysas. Som lök på laxen krävde Malmö miljöförvaltning att fastighetsägaren skulle städa upp på den sunkiga tomten. Men det gick ju inte, eftersom fastighetsägaren inte fick tillträde till sin egen mark.
Det var två exempel på när ägaren inte kan få erforderlig myndighetshjälp för att försvara sin egendom. Men det finns det motsatta också, när egendomen ägs genom bulvaner och myndigheterna knappt gör något för att se till den verklige ägaren gör rätt för sig eller ens har den lagstadgade trafikförsäkringen. Ett vanligt sätt att äga bilar är att skriva dem på någon ”målvakt” utanför det etablerade samhället. För några hundralappar i månaden åtar sig personer som lever på socialbidrag att skriva på vilka papper som helst. I Malmö har över tio procent av bilarna ägts av ”målvakter” – i början av 2014 var det tio personer som ägde 14 137 av 140 463 registrerade bilar. En enda person ägde 3 749 bilar och hade skulder på 44 miljoner kronor. Med den lösningen betalas aldrig några bilskatter, försäkringspremier eller parkeringsböter – det är fritt fram för den egentlige ägaren att parkera var som helst. Och i Stockholm, Göteborg och Sundsvall slipper ägaren betala biltullar. Målvakterna har samlat på sig miljonskulder, men det finns naturligtvis inga pengar att hämta hos dem. De fixar nya pengar genom att skriva under ett nytt papper. Det har redan tidigare varit möjligt att beslagta bilar för att få in pengar till Kronofogden, men det har på grund av omkostnaderna inte varit meningsfullt med de ganska nedslitna bilar som ägs av bilmålvakterna. Det tog ett tiotal år att få igenom en lag som från den 1 juli 2014 gjorde det möjligt att beslagta även enklare bilar om det finns minst 5.000 kronor i obetalda parkeringsböter på bilen. Det gäller dock bara för böter som skrivits ut efter den 1 juli 2014 och det tar tid innan sådan böter blir indrivningsbara. Gamla parkeringsböter räknas inte. Inte heller obetalda försäkringspremier eller biltullar. Hittills har det handlat om ett fåtal bilar som beslagtagits (de kan lösas ut om ägaren betalar böterna, annars säljs eller skrotas de).
Samhället saknar genom krånglig och tandlös lagstiftning förmågan att försvara medborgarnas egendom och det saknar förmågan att se till att en organiserad kriminell verksamhet inte ens naggas i kanten. Vad värre är, man saknar förmåga att ändra reglerna när brister upptäcks. Olägenheterna får finnas kvar i decennium efter decennium. För att i bästa fall följas av någon ineffektiv halvmesyr.