Ett svenskt vårdbolag, GHP, driver ett sjukhus i Förenade Arabemiraten. Arabemiraten har råd med en bra vård och det svenska företaget tillhandahåller det. Och tjänar pengar på det. Nu har det framkommit att inhemsk lag tillämpas vid sjukhuset i så måtto att kvinnor som ska föda barn och är ogifta anmäls till myndigheterna av receptionen (som inte drivs av GHP utan av en motsvarighet till Försäkringskassan). Utomäktenskapliga sexuella förbindelser är förbjudna i Förenade Arabemiraten.
Också i Förenade Arabemiraten, i emiratet Abu Dhabi, drivs flygtrafikledningen i samarbete med svenska Luftfartsverket. Då ingår det även att ta hand om ett antal militära flygningar varje dag, vilket har kritiserats i Sverige.
Svenska företag som driver verksamhet i utlandet – eller som importerar varor från utländska företag – har vid upprepade tillfällen kritiserats för att arbetsvillkoren inte svarar upp emot de svenska kraven. Det gäller till exempel textilindustrier i Kambodja och Bangladesh (där de stora svenska klädföretagen är kunder).
Även svenska banker och finansinstitut har kritiserats för att de deltagit i finansieringen av svenska eller utländska företag som inte följer svenska regler i sin utländska verksamhet.
Ofta handlar det om fackföreningars verksamhet. Svenska företag verksamma i Sverige ser det ofta som en fördel att ha an lokal fackförening. Det finns någon att prata med i arbetsmiljöfrågor och har man kommit överens med facket brukar det vara slut med eventuella problem på arbetsplatsen. Så ser det inte ut i andra länder där arbetsrättslagstiftningen är helt annorlunda än i Sverige och fackföreningar inte alls så pålitliga samtalspartners. Ibland kritiseras svenska företag för att det saknas fackföreningar på filialer i utlandet. Men förutsättningarna är helt annorlunda redan inom EU, där den ”svenska modellen” är så gott som okänd. Det vill säga arbetsrättsfrågor löses inom EU inte i samtal mellan arbetsgivare och fackföreningar utan genom lagstiftning. Och i USA krävs det omröstning bland de anställda om de ska företrädas av en fackförening eller inte. Röstar majoriteten emot har facket inget att säga till om. Innan en sådan omröstning sker (under kontroll av myndigheterna) brukar det vara vanligt med kampanjer ”för” eller ”emot”, vilket ses som fullt naturligt i USA, men som helt orimligt i Sverige. Ibland har svenska företag som anpassar sig till den lokala arbetsrättslagstiftningen (som de naturligtvis måste göra) kritiserats för att de inte följer svenska regler.
Svenska företag som vill exportera vapen måste i stort sett begränsa sig till länder där det är liten sannolikhet att vapnen kommer att användas. Det främsta säljargumentet inom vapenindustrin – ”battle proven” – är därför något som svensk vapenindustri kan glömma att konkurrera med. I motsats till stora vapenexportörer som USA, Ryssland och Frankrike.
Svenska fackförbund har engagerat sig mot det så kallade utstationeringsdirektivet från EU. Det har inneburit att utlänningar som arbetar i utländska företag verksamma i Sverige ska följa kollektivavtal som har träffats i hemlandet, inte i Sverige. Facket vill här att svenska regler ska tillämpas även av utlänningar som arbetar åt företag som i huvudsak är verksamma i arbetstagarens hemland. Däremot ser man helst att svenska regler gäller när svenskar arbetar i svenska företags utländska filialer.
En suverän nation bör ha kontroll över verksamheten på sitt eget territorium. Sverige bör inte lägga sig i de regler som gäller i andra länder och andra länder bör inte lägga sig i vad som gäller i Sverige. Det är därför rimligt att arbetsvillkor och annat styrs av regler i det land där verksamheten bedrivs. Vid kortare ”påhugg” (som installationer av maskiner eller specialtjänster inom byggnadsverksamheten) är det å andra sidan inte rimligt att kräva full tillämpning av verksamhetslandets villkor.
Foto: Konfektionsfabrik i Bangladesh, Mina Mijthab/Wikimedia Commons