I en undersökning bland 3 836 medlemmar i Lantbrukarnas Riksförbund, LRF som arbetar med djur, visar det sig att 40 procent utsatts för brott som har med deras yrke att göra. Och lika många känner till någon kollega som drabbats av brott. 16 procent av brotten anser olaga intrång och liknande. Och då är att märka att en gårdsplan på ett lantbruk inte är skyddad av lagen mot hemfridsbrott.
Polisen gör så lite och lyckas så sällan att det idag bara är 30 procent av de drabbade som anmäler brottsligheten till polisen. Skulle det till äventyrs vara ett brott som klaras upp brukar straffen bli löjligt låga. Domstolarnas nämndemän, inte minst miljöpartister, som knappast finns på landsbygden, men som är väl företrädda i domstolarna, hittar alltid förmildrande omständigheter och anser dessutom ofta att bönderna ägnar sig åt fel verksamhet. Om vi inte ser upp kommer det att bli brist på inhemsk animalisk mat.
Till den del handlar det om rena förföljelser och sådant som rimligen borde klassas som terroristbrott. Lantbrukarnas barn trakasseras och i något fall har det till och med kommit till gravskändning av före detta lantbrukares gravar. Djuraktivister har som mål att få lantbrukarna att upphöra med verksamheten. En lantbrukare i Skåne har nyligen anlitat Securitas för att bevaka sina djurstallar.
Djurhållning, främst mjölkprodukter och kött, står för en produktion på ungefär 30 miljarder kronor per år och för en stor del av sysselsättningen på landsbygden.