I landet med världens högsta skatter finns det självklart utrymme för rejäla skattesänkningar. Det räcker med att effektiviteten i statlig och kommunal administration förbättras så att den bara är några procent sämre än i resten av världen och att vi ser till att ambitionsnivån i olika offentliga program bara ligger några procent över resten av världen. Det skulle räcka för att få ned skattenivån till för världen normala nivåer. Om vi gjorde en sak till.
Att sätta stopp för den galna miljardrullningen med skattebetalarnas pengar till ingen nytta – för att tillgodose de politiska spelarnas fåfänga. Järnvägar i områden där det inte bor några människor. Stängda kärnkraftverk när de istället kunde ge medborgarna billig energi. Gigantiska ineffektiva vårdapparater som arbetar med monopol istället för små effektiva enheter som konkurrerar om att vara bäst. En välutbildad poliskår som sysslar med enkla kontorsgöromål istället för att utreda brott. En miljon människor i arbetsför ålder som inte arbetar utan att lever på bidrag, utan att det görs några krafttag för att ändra på situationen från ansvariga myndigheter. Gigantiska trafikpolitiska experiment i de stora städerna där vägar värda miljoner byggs för miljarder. Bostadsbyggande där det är som dyrast – när skattebetalarna får stå för förlusterna.
Enkla åtgärder kan få ner skattetrycket till normala nivåer. Om vi bara anstränger oss. Men det finns numer inte ett enda riksdagsparti som arbetar för sänkta skatter. Trots att Sverige har världens högsta skatter.
Den politiska oppositionens ansvarslöshet har istället lett till att det ledande partiet i landet med världens högsta skatter nu sonderar marknaden för att kunna gå till val på ytterligare höjda skatter.
Det är en skam, det är en fläck på Sveriges banér, att det i Sveriges riksdag inte finns ett enda parti som tar medborgarnas parti mot skatteutplundrarnas ambitioner att ytterligare förstärka Makthavarnas maktmöjligheter och samtidigt minska medborgarnas rätt att bestämma över det välstånd de själva skapat.