Till för en månad sedan hade Cypern en kommunist (Dimitris Christofias) som president. Christofias var inte så mycket för statsmonopol som för att Kommunistpartiets egna företag skulle berika sig samt att landet skulle erbjuda en tillflyktsort för ryska miljonärer (miljardärerna var nog hopplöst förlorade till London). De cypriotiska bankerna, som erbjöd goda räntor och framförallt pengar utom Vladimir Putins räckvidd, placerade spararnas pengar i grekiska statsobligationer. Inte så välbetänkt visade det sig. Den finansiella stabiliteten i det cypriotiska banksystemet blev därefter.
EUs intensiva kampanjer mot “penningtvätt” klingade ohörda i Nicosia. När den cypriotiska ekonomin rasade ihop ifrågasattes euroländernas intresse för att rädda landet. Räddningen skulle framförallt hjälpa ryska miljonärer som smitit från skatten. Varför ska tyska, finska och holländska småsparares pengar användas för att stötta ryska miljonärer? Ledarna i de nordliga euroländerna såg det hopplösa i att försvara en sådan politik mot kritiska populister. Och i höst är det val i Tyskland…
Alltså skulle man ta i med hårdhandskarna och visa att nordeuropéerna inte tänkte betala. Och sedan blev det totalt hjärnsläpp i Frankfurt. Cypern skulle tvingas att genomföra en engångsskatt på bankkonton. Småspararna skulle över en natt bli av med 6,75 procent av sina tillgångar (de mer förmögna 9,9 procent). Trots att den av EU införda allmängiltiga insättningsgarantin skyddar belopp upp till 100.000 euro. Men beloppet skyddas bara mot en bankkollaps, inte mot nattliga statliga stöldräder.
Insättningsgarantin infördes som ett skydd mot en så kallad bank run. Sprids ryktet om att en bank är på väg att fallera springer alla till banken för att rädda sina sparpengar och det som kanske inte alls hade blivit ett fallisemang blir garanterat det. Ingen bank i hela världen klarar av att betala ut hela det insatta kapitalet till spararna på kort tid. Orsaken till att banken alls kan erbjuda ränta är ju att pengarna lånas ut mot ränta – och då på längre tid. Under hela eurokrisen har politiker och centralbankschefer med alla tillgängliga medel (och med miljarder av skattebetalarnas pengar) försökt övertyga 500 miljoner medborgare i EU att deras sparpengar är trygga och att det är idiotiskt att rusa till banken för att få ut sina pengar, de är alltid skyddade.
I Frankfurt kom man nu i helgen överens om att med Cypern som exempel och den cypriotiska allmänheten som offer tala om för alla greker, italienare, spanjorer och portugiser att det man sagt tidigare om trygghet för sparpengar inte är att lita på. I klartext, det är bättre att köpa guldtackor eller dollar och stoppa dem i madrassen, istället för att ha pengarna på banken. Om bara futtiga 15 procent lyssnade på det tydliga budskapet från Frankfurt skulle samtliga banker i södra Europa haverera (de flesta har ett eget kapital mellan 10 och 15 procent). Vi måste tacka cyprioterna för att inte en enda ledamot i parlamentet röstade för engångsskatteförslaget. Det hade fått förödande effekter för hela Europa, även icke-euroländer hade drabbats av ett totalhaveri i Sydeuropa.
Det återstår att se vad som händer på Cypern. Det kan mycket väl hända att en eller flera cypriotiska banker havererar och att det kommer att kräva mer pengar än cypriotiska staten kan ställa upp med (hade landet haft en egen valuta hade problemet varit lättlöst – om än inte smärtfritt – genom nytryckta pengar och hög inflation, men nu har Cypern ingen egen valuta). Men det är ett problem för ryska miljonärer och för den cypriotiska befolkningen. Det förslag som gällde till i tisdags morse var att inbjuda till katastrof i hela Europa. Bara Nestor Kirchners Argentina har under senare tid stått för den ansvarslösa politik som gjordes upp i Frankfurt.
Vi kanske tycker att en engångsskatt av det här slaget låter främmande och kränker egendomsskyddet i Europakonventionen (och den svenska grundlagen). Men icke så. Sverige genomförde en engångsbeskattning på nästan samma nivå (7 procent) vid årsskiftet 1986/87. Det gällde dock inte bankkonton utan det privata pensionssparandet. Det kamouflerades som en “tillfällig förmögenhetsskatt”. Statsministern hette Ingvar Carlsson (S) och finansministern Kjell-Olof Feldt (S). Inte mindre än 157.106 svenska pensionssparare överklagade skatten till Europadomstolen i Strasbourg. Det visade sig dock att det enligt domstolen var helt OK att ta av folks sparpengar på det här sättet. Skillnaden mellan det cypriotiska förslaget och den genomförda svenska lagen var att det cypriotiska förslaget skulle drabba privatekonomin för medborgarna redan imorgon, medan den svenska engångsskatten skulle drabba framtida pensionärer. Många av de som drabbades av den svenska engångsskatten har ännu inte börjat lyfta sin pension. När de gör det bör de emellertid komma ihåg att pensionen är upp till sju procent lägre än vad den skulle ha varit utan engångsskatten.