Förr kunde man med hjälp av information om klass, yrke eller utbildning sluta sig till hur folk röstade. Arbetare röstade på (S), läroverkslärare på (FP), bönder på (C) och högre tjänstemän på (M).
Så är det inte längre. Fredrik Reinfeldt försökte lansera moderaterna som ”det nya Arbetarpartiet” år 2006, men det blev inte långlivat eftersom det största partiet bland arbetarna idag är (SD). Bönderna röstar inte längre på Centern, som förvandlats till ”Stureplanscentern” med en miljöpolitik nästan lika extrem som Miljöpartiets. Bönderna har av ren självbevarelsedrift vänt sig till (SD) eller (M) istället. I valdistrikt där (C) tidigare var dominerande är det idag (SD) som leder – (SD) verkar mer trovärdigt än (C) som företrädare för landsbygdsintressen i konflikten mellan land och stad.
Personer med högre utbildning inom teknik, naturvetenskap, ekonomi och juridik röstar idag som tidigare på (M), medan högre utbildning inom samhällsvetenskap och humaniora ofta resulterar i en röst på (V). Storstäderna kontrolleras därför inte idag av (M) och (S) utan har en mer splittrad politisk bild. Inte minst (V) har vunnit anhängare i storstäderna, bland dagisfröknar och personer med ”mjukare” akademiska examina. Personer som saknar verklighetsförankring hamnar gärna hos (MP). Det är märkligt att det är så i Sverige, eftersom partiets motsvarigheter i resten av Europa i stort sett rensat ut extremister av det slag som kontrollerar det svenska (MP) och därmed även styr regeringspolitiken i viktiga frågor.
Högutbildade från utlandet har ofta en utbildning som inte passar in i Sverige och det sägs (vilket vi inte vet om det är sant) att de två arbetsgivare som har flest akademiker i sina led är Taxi Stockholm och SL (Storstockholms Lokaltrafik). En sorglig misshushållning med utbildningsresurser, men den har sina föregångare. Under 1920- och 1930-talen dominerades taxinäringen i Paris av ryska adelsmän, som ofta hade en kvalificerad utbildning.
Det förtjänar att noteras att (S) under de senaste decennierna gått ner från knappt hälften till knappt en fjärdedel av sympatierna. Det kunde ha förklarats av att det idag finns mycket färre arbetare än tidigare, men så är inte fallet. De arbetare som finns har ofta hittat till (SD) istället för till (S) och partivalet går inte i arv lika konsekvent som tidigare.