Vasilij Mitrochin var KGBs chefsarkivarie. I åratal smugglade han ut hemliga dokument genom att gömma dem i skorna och sedan gräva ner dem i trädgården till sin datja utanför Moskva. Han har hoppat av till Väst och dokumenten har tagits om hand av den brittiska säkerhetstjänsten. Åtminstone en person (Robert Lipka) dömdes till 18 års fängelse på grundval av det material som Mitrochin kunde leverera. Nu har Mitrochin tillsammans med Christopher Andrew skrivit en 996 sidor tjock bok, som är den första av två som bygger på dokumenten som smugglats ut.
Det framgår bland annat i boken att KGB genomförde en rad åtgärder med anledning av John Barrons bok ”KGB”. Boken utgavs på engelska 1974 och kom på svenska 1976, den första boken som utgavs av Contra Förlag. Inte mindre än 370 rapporter om bokens skadeverkningar finns i KGBs arkiv. I Washington fick KGB-chefen Michail Polonik order att kartlägga John Barron och försöka kompromettera honom. Barron hade judisk bakgrund och alltså skulle han sättas in som en länk i en ”judisk konspiration”. Ingen utanför Mellanöstern brydde sig dock om denna del av KGBs kampanj. I Österrike fabricerade KGB arkivutdrag med hjälp av blanka arkivkort som stulits från STAPO (Österrikes säkerhetspolis) för att kompromettera journalister som skrev artiklar baserade på Barrons material. De framställdes som betalda av CIA och arkivkorten cirkulerades sedan i österrikiska journalistkretsar. Åtgärder mot Barrons bok vidtogs i en rad länder. I Mitrochins bok nämns bara att åtgärder vidtogs i udda länder som Turkiet, Libyen, Egypten, Somalia, Uganda och Afghanistan. Vad som gjordes i Västeuropa framgår inte. Vi vet dock att både socialdemokratiska partiet och Aftonbladet försetts med förfalskade dokument för att kompromettera Contra.
Det finns inte mycket information om Sverige och Skandinavien i Mitrochins bok. Ett avsnitt handlar dock om sedermera tyske förbundskanslern Willy Brandts tid i Stockholm (Brandt bodde i Hammarbyhöjden i södra Stockholm under Andra världskriget). 1941 kontaktade NKVD (KGBs föregångare) i Stockholm Brandt. Under nio månader lämnade Brandt i hemlighet uppgifter till NKVD, främst avseende norska militära förhållanden. Brandt lämnade samma information till britterna och amerikanerna (1941 var Sovjetunionen fortfarande allierat med Nazi-Tyskland). Sedan två tjeckiska agenter gripits av svenska polisen vägrade Brandt att fortsätta sina hemliga sammanträffanden med NKVD. Men han besökte vid några tillfällen – utan hemlighetsmakeri – den sovjetiska ambassaden.
I Norge har KGB arbetat för att påverka valet av fredspristagare. Man drev bland annat en kampanj för att förhindra att dissidenten Jurij Orlov skulle få Nobelpriset. Operationen leddes av KGB-chefen i Oslo Leonid Makarov. Makarov hävdade att han påverkat beslutet att inte tilldela Orlov priset genom kontakter med utrikesministern Knut Frydenlund, ordföranden i Arbeiderpartiet Reiulf Steen, LO-ordföranden Tor Halvorsen och förre statsministern Tryggve Bratteli. Troligen har dock Makarov överdrivit sitt inflytande.
I Finland hade NKVD direkt inflytande genom inrikesministern Yrjö Leino (inrikesminister 1945–1948). Han försökte bland annat se till att VALPO (finska säkerhetspolisen) sköttes av pålitliga kommunister. Leino var tilltänkt som kuppledare i Finland om Sovjet skulle ha genomfört en kupp av Prag-modellen (1948). Leino vägrade dock att ställa upp och han sparkades kort tid senare av president Passikivi.
En annan finne som figurerar i Mitrochins bok är Olavi Åhman. Han var aktiv i det finska kommunistpartiet, men tvingades fly till Sovjetunionen 1957, sedan en av hans underagenter, Reino Hayhanen, blivit avslöjad av FBI. Åhman och hans hustru bodde ofrivilligt i Sovjetunionen i tjugo år. Han ville hela tiden återvända till Finland, men förhindrades av det finska kommunistpartiet som ansåg att hans fall skulle kunna utnyttjas i ”antikommunistisk propaganda”. Först 1975 kunde Åhman flytta hem till Finland – med KGB-pension på 200 rubel i månaden.
Sådan är socialismen
Tre personer som förefaller ha varit ansvariga för mordet på lagerarbetaren Björn Söderberg i Sätra i Stockholm har gripits. De tre är alla, enligt den version som sprids av polis och åklagare, engagerade i olika socialistiska rörelser, rörelser som av någon märklig anledning ofta kallas högerextremistiska, trots att de tar avstånd från allt vad kapitalism och marknadsekonomi heter och dessutom företräder en motbjudande kollektivistisk syn på människan. De gripnas advokater har belagts med yttrandeförbud, så det är bara en version som kan refereras. Det inträffade har föranlett en del att kräva hårdare lagstiftning mot nationalsocialister. Så vitt vi kan förstå bör dock nu gällande lag räcka för lagens strängaste straff, livstids fängelse, mot två av de gripna, medan den tredje (som fyller 21 först den 21 december i år) på grund av sin ålder kommer att klara sig lindrigare. Förutsatt naturligtvis, att alla tre varit lika inblandade och att polisen den här gången lyckas få fram hållbara bevis.