Justitia avbildas med bindel för ögonen, för hon ska inte bry sig om populistiska krav. Hon ska stå upp för rättvisan oavsett vilka vrål som skallar hos en hämndlysten allmänhet. Då gäller det att också jurister förmår att stå upp när det blåser! Annars har vi ingen rättsstat.
Det har blivit sämre med den varan. För trettio-fyrtio år sedan visste alla engagerade svenskar vem som var JO (senare chefs-JO) och vem som var Justitiekansler. Det var personer med resning som vågade säga ifrån. Som tog i på skarpen mot generaldirektörer och andra potentater i staten (ministrar fick de inte ge sig på, det är förbehållet Konstitutionsutskottet). Förfallet började när Olof Palme stoppade utnämningen av ställföreträdande JO Gustaf Petrén till JO 1972. Palme talade om Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna som “Gustaf Petréns lekstuga”!! Petrén hade stått upp och inte tvekat att kritisera Palmes kompisar i förvaltningen.
Sedan dess har ämbetet inte innehafts av någon med resning. Bottennappet nåddes när det uppdagades att JO Per-Erik Nilsson (som bland annat varit ordförande för Stiftelsen Expo) hade låtit skattebetalarna betala en kärleksresa med sin älskarinna till Portugal – för detta och en del annat fick han sparken 1987. JK har emellanåt levt upp till högre ideal, Ingvar Gullnäs (JK 1973-1980) var ett sådant exempel. Göran Lambertz som var JK mellan 2001-2009 ett annat. Lambertz var gammal SSUare, så det finns ingen anledning för Contra att uppskatta honom av politiska skäl. Men han bör få all respekt för att han vågat stå upp för det som ämbetet var avsett att stå för – oberoende och integritet.
JK-ämbetet inrättades för nästan exakt 300 år sedan, den 26 oktober 1713. Karl XII utfärdade instruktionen när han befann sig på slottet Timurtasch i det Osmanska riket, nära den nuvarande staden Edirne i Turkiets europeiska del. Lambertz gjorde som JK en förtjänstfull studie där han konstaterade att många oskyldigt dömda hamnat i svenska fängelser. Så här skrev vi i “Veckans Contra” nummer 1 2007: “Nuvarande JK Göran Lambertz har dock låtit tala om sig när han faktiskt vågat sticka ut hakan. Han har på senare tid fått mycken kritik för att han vågat kritisera poliskåren och domarna i generella termer. Poliser i rätten ljuger. Och domarna tar allt för lättvindigt på bevisen. Att trampa två yrkeskårer på tårna skapar protester. Både poliser och domare har välbetalda fackföreningar som kan avsätta tjänstemän som ägnar dagarna åt att utveckla och formulera kritik mot JK. Den kritiken är i huvudsak obefogad och orättvis. JK gör rätt i att hålla efter och kritisera de som tilldelats samhällets befogenhet att använda det statliga våldsmonopolet. Helt säkert sitter exempelvis många oskyldiga i fängelse i Sverige idag, inte minst sedan beviskraven i sexualmål sänkts till så låga nivåer som gäller idag. JK har tagit upp detta och kritiserar vad som skett. Det är bra och det är JKs uppgift.”
Göran Lambertz, som nu är domare i Högsta Domstolen, justitieråd, har under senare tid kritiserats för sina ställningstaganden i Thomas Quick/Sture Bergwall-affären. Affären är ett skrämmande exempel på hur Justitia tagit av sig bindeln. Först fälls Quick/Bergwall för det ena mordet efter det andra under en flåsande boulevardpress jubel. Sedan frias han för det ena mordet efter det andra, utan att saken sakprövas rättsligt. Också nu under boulevard-pressens flåsande jubel. Så ska inte rättsväsendet fungera i en rättsstat. Lambertz granskade som JK Quick/Bergwall-fallet och fann att hanteringen i domstolarna varit väl fungerande. Vilket naturligtvis inte innebär att Bergwall var skyldig, bara att han efter en noggrann juridisk prövning befunnits skyldig (märk väl, han hade erkänt och det fanns många materiella bevis som stödde erkännandena). Vid hanteringen av resningarna har man inte ens brytt sig om att pröva de materiella bevisen. Det var vad Lambertz gjorde som JK.
Han må ha haft fel i sina slutsatser (vilket är möjligt, men långtifrån säkert), men han ska ha all heder av att han faktiskt står upp för sina åsikter och vågar uttala dem fast de inte passar boulevard-pressens nuvarande drev.
Det är anmärkningsvärt och beklämmande att politiker nu lägger sig i rättsväsendet på ett flagrant sätt. Flera ledande politiker har krävt Göran Lambertz avgång som domare i Högsta Domstolen. Domare i Högsta Domstolen är på goda grunder oavsättliga (utom i extrema undantagsfall, som förvisso inte inkluderar politiskt missnöje, tvärtom). Att en riksdagsledamot i ett gammalt kommunistparti, Lena Olsson, kräver Lambertz avgång är naturligtvis inte att förvåna. Ett parti som blundat för utländska partikamraters mord på över 100 miljoner människor kan man ju inte vänta sig annat av. Men när samma sak framförs av en före detta minister, Morgan Johansson, så finns det alla skäl att säga att nu är det nog. Avgå som riksdagsman Morgan Johansson! Du har kränkt de grundläggande principerna för Sveriges statsskick.