Januariöverenskommelsen (Jöken) är en ny version av Decemberöverenskommelsen. Skillnaden är att den här gången är varken Moderaterna eller Kristdemokraterna med.
Hela den gamla Alliansen har vänt 180 grader i förhållande till grundtanken bakom DÖ. Då var kravet att Stefan Löfven för att godkännas som statsminister, skaffade stöd från Vänsterpartiet. En rad hårresande och samhällsfarliga åtgärder kan skrivas upp på det kontot. Alliansens tanke var att om S gjorde tillräckligt många eftergifter åt de mest radikala vänsterextremisterna skulle väljarna säga ifrån. Det gjorde de inte och nu är kravet istället att Vänsterpartiet ska utestängas från inflytande, vilket står svart på vitt i överenskommelsen. Men det gäller bara de 73 punkter som tas upp konkret i överenskommelsen. I alla andra frågor är det fritt fram för S att göra upp med V, och det handlar om tiotusentalet frågor varje år.
Jonas Sjöstedt har enligt vad han själv säger utverkat en hemlig tilläggsöverenskommelse med Stefan Löfven. Vad den innehåller får väljarna inte veta. Och troligen inte ledarna för Liberalerna och Centerpartiet heller.
S lovar att diskutera med C och L (och MP) om de 73 punkterna, men ett fyrtiotal av de punkterna placeras i utredningar, där det finns alla möjligheter för regeringen att obstruera genom att fördröja dem. Vi har ett strålande exempel i form av utredningen om ”vinster i välfärden” som genomfördes för att tillgodose Vänsterpartiets krav, där utredningen fördröjdes i flera omgångar men till slut lades fram för Riksdagen där den röstades ner sommaren 2018 (till glädje för många socialdemokrater, men till sorg för V och sossarnas vänsterflygel).
Utnämningsmakten ligger helt i händerna på regeringen, det står inte ett ord om att C och L ska ha inflytande på utnämnande av generaldirektörer och andra viktiga poster i samhället. Vart det leder har uppdagats de senaste dagarna när generaldirektören för Svenska kraftnät Ulla Sandborgh avslöjats med att släppa fram personer som inte säkerhetskontrollerats ordentligt i den ytterst känsliga verksamheten och dessutom gett order om att inte släppa den sedvanliga årliga uppdateringen av nättaxorna i augusti, det skulle istället ske efter valet. Eftersom Svenska kraftnäts kraftiga höjningar för 2019 gick rakt emot Löfvens löfte om sänkta taxor.
En del av utredningarna ska inte ens tillsättas förrän 2020! I åtskilliga fall handlar det om genomförande först 2022 (till exempel förenkling av de så kallade 3:12-reglerna, som försvårar för företagandet) och i något fall inte ens under innevarande mandatperiod (personlig assistans). Inte ens en tekniskt så pass enkel fråga som stopp för kompetensutvisningar ska genomföras förrän 2021. Och gårdsförsäljning av alkohol på gårdar som producerar exempelvis vin ska utredas igen (utredningen tillsätts först 2020, trots att flera utredningar redan granskat de tekniska frågorna och att man i Finland sedan länge infört de regler som Alliansen förespråkat).
En del av Jökens upprinnelse står faktiskt att finna hos Moderaterna och då särskilt Fredrik Reinfeldt. Det finns flera gamla borgerliga krav som helt försvann under Fredrik Reinfeldts regering och som inte ens togs upp i den M/KD-budget som antogs av Riksdagen i december 2018. Det är Liberalerna som krävt ”Värnskattens” avskaffande och det har faktiskt Löfven lovat (vi får se vad han håller, men det är en punkt där till och med Jonas Sjöstedt håller tyst). Reinfeldts moderater har också vägrat att ta tag i hyresregleringen (som ligger bakom den besvärliga bostadssituationen i Sverige, Sverige torde vara det enda landet i världen där krigstida regleringar fortfarande finns kvar – hyresregleringen infördes under Andra världskriget för över 75 år sedan, 1942). Reinfeldts moderater vägrade också att hantera arbetsrättsfrågorna för att underlätta för småföretagen. I dessa två frågor har Löfven lovat att gå med på C/Ls krav, men här med uttalat motstånd från Jonas Sjöstedts kommunistparti. Sjöstedt har till och med lovat att ställa misstroendeförklaring om S genomdriver dessa två frågor och M/KD har lovat att ställa upp på en misstroendeförklaring. Det finns dock två stora hakar, den ena att Sverigedemokraterna troligen inte är med M/KD i de två frågorna (vi kan tolka det som att den nya regeringen är beroende av Sverigedemokraterna för sin överlevnad). Den andra haken är att det krävs 35 röster för att ställa en misstroendeförklaring i Riksdagen och V har bara 28 platser. Knappast troligt att någon inom M/KD skulle ställa upp för att få upp en misstroendeförklaring i Kammaren om orsaken är att regeringen vill genomföra det som egentligen borde vara M/KDs politik. Vad gäller arbetsrätten kan vi för övrigt glömma att det blir något förslag. I Jöken ingår nämligen att det inte blir några lagändringar om parterna på arbetsmarknaden kommer överens om förändringar i avtalen. Och om S säger att en aldrig så liten överenskommelse är nog faller hela tanken på en lagändring i arbetsrätten.
Det har gjorts reklam för att ”flyttskatten” ska avskaffas. Läser man den aktuella punkten (45) i Jöken så visar det sig att det bara är den del som avser räntebeläggning av uppskovsbelopp för de som säljer en lägenhet eller villa som ska avskaffas. Den reavinstskatt som belastar en försäljning (och som för det mesta helt avser fiktiva vinster som gjorts på grund av värdestegringar som naturligtvis även gäller eventuella ersättningsköp) ligger kvar. Den skatten höjdes i samband med att Anders Borg tvingades avskaffa en stor del av fastighetsskatten efter valet 2006 (det var Kristdemokraternas viktigaste krav vid valet 2006 och har av många ansetts vara avgörande för att Alliansen vann det valet). Det var samtidigt som den nu aktuella räntebeläggningen av uppskovsbeloppet infördes. Borgs uttalade avsikt var att behålla nivån på den sammanlagda beskattningen av fastigheter, trots att fastighetsskatten avskaffades. Den marginella justeringen av flyttskatten som nu föreslås kommer knappast att påverka förhållandet att folk bor kvar i onödigt stora bostäder för att slippa flyttskatten, vilket gör att bostadsbeståndet i landet långtifrån utnyttjas effektivt.
I Jöken ingår också en rad stora och dyrbara eftergifter för Miljöpartiet. Riksdagens mest extrema parti med fyra procent av rösterna ska alltså fortsätta att styra landet i fördärvet. Flygskatten, som skulle ha avskaffats den 1 juli, blir kvar. 700 miljarder av skattepengar ska läggas ner på byggandet av ekonomiskt helt utdömda höghastighetsbanor. Fossilt drivna bilar ska inte få säljas efter 2029, det är faktiskt mindre än 11 år dit. Och försäljningen av elbilar ligger idag mellan 1 och 2 procent – när folk får välja själva. Trots gigantiska subventioner till elbilar och motsvarande extraskatter på fossildrivna fordon. Vidare förbud mot exploatering av olja och gas (exploatering av uran är redan förbjudet). Skatt på förbränning av avfall. Förbud mot ”onödiga” plastartiklar och skatt på de som bedöms som ”nödvändiga”. Därtill kommer Miljöpartiets invandringspolitik som öppnar för anhöriginvandring för dem som INTE är flyktingar. Öppningen kan förväntas motsvara ett par hundratusen människor, som troligen bara i begränsad utsträckning kommer att försörja sig själva.
Trots att Riksdagen nyligen beslutat att skattebetalarna för överskådlig framtid ska stå för 7 miljarder om året till statliga etermedia föreslås ökat stöd till andra media. Statens kontroll över media förstärks i den förment ”liberala” Jöken.
Foto av Holger Ellgaard