John Walker Lindh dömdes i veckan till 20 års fängelse. Han greps i uniform tillsammans med en rad andra soldater från al-Qaida i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan i november förra året. Flertalet andra i styrkorna var araber. Walker Lindh och hans vapenbröder slogs i norra Afghanistan för att bevara den utländska kontrollen över Afghanistan, just när landets inhemska befolkning framgångsrikt frigjorde sig från de araber som i praktiken ockuperat landet.
John Walker Lindh har förvandlats från en vanlig amerikansk pojke till en soldat som deltog i strider för den mest hänsynslösa och brutala sekt världen har just nu. För den som vill studera en brottslings sociala bakgrund är Walker Lindh ett intressant studieobjekt.
John Walker Lindh föddes i en förort till Washington. Hans föräldrar kan närmast beskrivas som hippies, även om pappan med tiden studerade till jurist och blev anställd av en advokatfirma och därmed välavlönad. Mamma var hemmafru. Både pappan och mamman kom från en katolsk bakgrund, men de var knappast troende. Mamman var typiskt new age-inriktad, intresserad av gamla indian-religioner och blev sedan för en tid buddhist. Inte buddhist av det slag man kan möta i Thailand, utan “hippie-buddhist” av det slag som bara finns i Kalifornien (dit familjen flyttade när John var 10 år). Den speciella hippie-buddhismen har inte mycket med vanlig buddhism att göra. Desto mer med new age-flum och drogexperimenterande.
Familjen Walker Lindh kännetecknades av liberalism, både politiskt och när det gällde barnuppfostran. Det mesta var tillåtet. Mamman plockade med unge John på en spelfilm om den svarte amerikanske extremisten Malcolm X redan när han var tolv år. Malcolm X var svårt kriminellt belastad och blev i fängelset omvänd till islam. Han engagerade sig kraftfullt mot Martin Luther Kings icke-våldsrörelse för de svartas rättigheter, eftersom han ansåg att det behövdes våld för att uppnå de mål han satte upp. Själv blev han mördad som ett led i de interna konflikterna i den muslimska församling i New York han tillhörde. Unge John – 12 år – blev enligt uppgift mycket fascinerad av filmen. När han senare surfade runt på internet kunde han under namnet John Doe (=Medel-Svensson) göra inlägg – som han själv uppgav komma från en svart yngling – som fördömde vita ungdomar som på nätet utgav sig för att vara svarta! Han använde sedan en rad alias på nätet när han fördömde sionister och homosexuella eller vad det nu kunde vara. Han hade uppenbara problem med sin identitet.
Som tonåring hade John svårt att anpassa sig och han gick knappast mer än ett halvår i någon skola. Under två år hade han en privatlärare i hemmet, men kunde så småningom ta sig samman för att gå på en vanlig high school.
I det välmående samhälle där John växte upp, Anselmo i Marin County, strax norr om San Francisco var det ingen som särskilt noterade när John under namnet Suleyman al-Lindh började röra sig på stan i typiskt pakistanska kläder. Det var fullt normalt att pröva sig fram till allt som kunde tänkas passa en ung man. Toleransen för det avvikande var total. Det gällde också föräldrarna som snarast blev entusiastiska över att sonen hittat en tro, även om tron inte var deras. Mamma skjutsade honom till moskén för fredagsbönen och pappan backade upp hans resa till Mellersta Östern för studier, trots att John bara var 17 år. Men det gick lika illa med studierna i Jemen som i USA. John råkade i konflikt med skolan – där han blev mobbad för att han hade pakistanska och inte arabiska kläder – och klagade bland annat på att det fanns flickor med på undervisningen och att skolkamraterna ägnade sig åt alltför värdsliga angelägenheter. Han lämnade skolan och sökte sig till moskéerna.
När John som 18-åring tillfälligt återvände till USA flyttade pappan hemifrån för att han “äntligen” insett att han var homosexuell (han hade tre barn med Johns mamma). John hittade snart mera extrema muslimska sekter att ty sig till i San Francisco och när han återvände till Jemen blev tiden där inte lång. Han flyttade vidare till Pakistan där han förefaller ha varit intimt lierad med en pakistanier. När Time Magazine nyligen skrev om saken förnekade mannen dock i lokalpressen de citat som fanns i Time. Det är inte bra för den personliga säkerheten att vara homosexuell i det muslimska Pakistan. Allra minst om man är engagerad i fundamentalistiska sekter.
Från Pakistan tog sig John Walker Lindh vidare till Afghanistan där han deltog i striderna mot den afghanska frihetsrörelsen. När han i Mazar-i-Sharif förhördes av CIA-agenten Michael Spann vägrade han att svara på några frågor. Spann blev senare ihjälbiten (!!) av Walker Lindhs vapenbröder, men videon med förhöret med Walker Lindh finns kvar.
John Walker Lindh är uppenbarligen en ung man med personlighetsproblem. En uppfostran i en kravlös hippie-miljö utan några moraliska riktlinjer har knappast gjort saken bättre. Han var därför ett förhållandevis lätt byte när han hamnade i klorna på de värsta muslimska fundamentalisterna. Tjugo år i amerikanskt fängelse skulle normalt vara psykiskt nedbrytande. Och det är svårt att tänka sig att det kan ha någon “kriminalvårdande effekt” för en ung man. Men osvuret är bäst med tanke på John Walker Lindhs tragiska bakgrund.