Opinionsundersökningarna visar det resultat som är att förvänta sig i samband med en internationell kris. Regeringspartiets stöd går upp och oppositionen tappar.
I samband med den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 nådde Socialdemokraterna det bästa valresultatet någonsin. Och kommunisterna (Vänsterpartiet kommunisterna, VPK) det lägsta under efterkrigstiden. Hade vi haft nuvarande valsystem (som infördes först 1970) hade VPK blivit utan representation i Riksdagen.
Betyder de historiska erfarenheterna att det är kört för de borgerliga att vinna höstens val? Vi bör då notera att valet 1968 hölls ungefär en månad efter den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien och att det nu faktiskt är ett halvår kvar till valet.
Mycket kan hända till dess. Både Rysslands invasion av Ukraina och pandemin är dock typiskt sådana hädelser som gynnar den sittande regeringen. Realisten behöver därför ha en avmätt pessimism inför resultatet i höstens val.
Men det parlamentariska utfallet är dock osäkert. Vid både valen 2014 och 2018 tog sig åtta partier in i Riksdagen. Det är ett ganska osannolikt resultat om man betänker att tre partier tillsammans har cirka 70 procent av sympatierna. Det krävs en mycket jämn fördelning av återstående 30 procent av rösterna för att de faktiskt ska få fem partier att hamna över riksdagsspärren. Vi bör därför räkna med att en eller ett par partier faktiskt åker ur Riksdagen denna gång, något som kan underlätta det parlamentariska pusselläggandet efter valet. I bästa fall (om Miljöpartiet hör till de partier som åker ut) kan det minska möjligheten för små extremistgruppers möjlighet att bedriva politisk utpressning.