Det finns en norsk investeringsfond som har specialiserat sig på investeringar i svenska hyresreglerade fastigheter. En av de bästa investeringarna som kunnat göras under de senaste tio åren. Priserna på fastigheterna har gått upp i taket. Skälet är enkelt. Räntorna på lånen som finansierar fastigheterna har sjunkit till en tredjedel av nivån för bara några år sedan. Ändå har det svenska hyresförhandlingssystemet varje år gett hyreshöjningar i takt med eller över inflationen! De höjningarna har kommit fram efter förhandlingar mellan “kusinerna” den s-styrda hyresgäströrelsen och de s-styrda kommunala bostadsföretagen. Privata hyresvärdar, vars hyror slaviskt följer vad som kommits överens på den kommunala marknaden, har bara gnuggat händerna och håvat in pengarna.

Det hade kunnat vara annorlunda. Av Sveriges befolkning bor knappa 27 procent i hyreslägenheter. Många i hyreslägenheter som ägs av kommunala företag. Tidigare såldes dessa lägenheter ut till hyresgästerna, vilket innebar att förmögenhetstillväxten privatiserades. Många före detta hyresgäster blev bostadsrättsinnehavare med ett visst sparkapital i sin lägenhet. När priserna sedan steg i samband med bland annat räntenedgången var det privatpersoner som ägde sina bostäder som fick del av prisuppgången – vid sidan av de norska fondplacerarna och kommunalpamparna. Men eftersom utförsäljningen av kommunala hyreslägenheter har stoppats på de flesta håll var det färre som fick del av prisuppgången än vad det kunde ha varit.

Istället för att få en förstärkt privat balansräkning (genom att tillgångarna ökade i värde mycket snabbare än skulderna) fick hyresgästerna istället vara med och betala hyreshöjningar. År efter år. Trots att kostnaderna borde ha kunnat gå ner ordentligt. Nästan hela kostnadshöjningen för fastighetsägarna består nämligen av ökat förräntningsbart kapital. Som förräntats till allt lägre ränta.

Förra året ökade hyrorna med 2,8 procent, inflationen var 0,3 procent – hyrorna ökade alltså mycket snabbare än den allmänna kostnadsnivån. Trots att den enskilt största kostnaden, räntekostnaden minskade drastiskt. I år har hyrorna ökat med 1,9 procent, inflationen har varit 0,6 procent räknat i årstakt.

Hyresgäströrelsen, som har ett avgörande inflytande över hyresutvecklingen, har i dubbla avseenden motverkat hyresgästernas intressen. För det första har man motarbetat möjligheten för hyresgästerna att på fördelaktiga villkor få ta över bostäderna. Många hyresgäster hade varit betydligt mer välbeställda idag om inte hyresgästföreningen satt sig på tvären. För det andra har man inte alls utnyttjat ett unikt tillfälle att faktiskt genomdriva hyressänkningar. Istället har hyrorna fortsatt uppåt som i gamla onda inflations- och högräntetider. Till förtret för hyresgästerna, men till glädje för ineffektiva direktörer i s-styrda kommunala bostadsföretag. Och naturligtvis också till glädje för norska fondplacerare, som kunnat sko sig rejält med den svenska hyresgäströrelsens hjälp.